Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 maj 1866, sida 2

framåt och derefter åter gjorde halt, marscherade regimentet Itzenplitz med stormsteg mot de fiendtliga batterierna i Hochkirch, som nu likt en jättefackla upplyste den hårdnackade striden med ett blodrödt eldsken, hvilket utbredde sig vida öfver nejden. De österrikiska kartescherna rasade så mördande i det tappra regimentet Itzenplitz gula leder, att mörka luckor uppstodo der i hvarje ögonblick, och inom några minuter hade hjelteskaran sammansmält till några hundra man. Då erhöllo äfven gardet och bataljonen Retzow samt straxt derefter regimentet Meyerinck order att avancera. PDett sistnämnda störtade sig med utomordentlig bravur mot fienden, dref honom tillbaka ett stycke, fråntog honom tio kanoner och jagade honom slutligen in i skogen, medan kavalleriet utförde tvenne glänsande charger och hejdade den öfverlägsna fiendens vidare framträngande. Medan striden sålunda rasade med den största förbittring, hade den gråa morgongryningen förjagat natten, och den nya dagen framträdde långsamt vid horizonten ikasom fruktade han den anblick, som väntade honom. De blodröda flammorna från det brinnande Hochkirch bleknade allt mer och mer för solens rena, upphöjda ljus, och en tät, svart stinkande rök vältrade sig öfver nejden, likt den bittra ångern öfver passionens förhärjande uppbrusning. Regimentet Meyerinck hade åter ryckt upp i linie, och bakom den andra bataljonen stodo fändrikarne von Barsewisch, von Unruh och de båda Herzbergen. Hukatz häde trängt sig in i det tredje ledet. . I Få