råckligt att letva at och Dur det Såltedes annu mer genom skatteafdraget. Denne kan således icke afsätta något för framtiden, utan måste ständigt gå i den plågsamma tanken att vid sin död efterlemna sin familj i nöd och elände. Vi hoppas att herrar Stadsfullmäktige taga detta i öfvervägande och gifva oss någon lindring i den oss påförda kommunalskatt för sistlidet år, så att den åtminstone icke kommer att öfverstiga det belopp som blef oss påfördt för år 1864. I detta hopp framhärda vi vördnadsfullt. Herrar Stadsfullmäktiges ödmjuke tjenare. Göteborg i Maj 1866. (Underskrifter). Med anledning såväl af denna skrifvelse som af en för några dagar sedan till Handelstidningen insänd artikel, innehållande klagomål öfver kommunalutskyldernas storlek, anse vi det vara skäl att särskildt. hänvisa till innehållet af en på annat ställe i dagens tidning införd uppsats, som lemnar närmare upplysningar om våra taxeringsförhållanden. För egen del villl. red. endast tillägga några ord till dessal; npplysningar. Då hrr underofficerare i sin ofvanstående skrifvelse meddela, att några bland dem äro uppskattade för extrainkomster, som de dels alldeles icke hafva, dels icke hafva till dei för taxeringsnämnden uppgifna beloppet, och då klagomål af alldeles liknande beskaffenhet äfven från andra håll förnummits, så är det af vigt att påminna de skattdragande medlemmarne af samhället derom, att detta missförhållande icke i ringaste mån faller stadsfullmägtige till last och ej heller af dem kan afhjelpas, emedan uttaxeringen af kommunalafgifterna enligt gällande allmän författning rättar sig efter bevillningen (kronoskatten), så att der denna sednare är för hög, der blir kommunalskatten detsamma. Deremot har den, som vid kronoskattens bestämmande anser sig förorättad, en utväg att sjelf förskaffa sig rättelse. Sedan nämligen bevillningsberedningarne fullgjort sitt arbete, annonseras i stadens tidningar, att skattelängderna äro å uppgifvet ställe tillgängliga för allmänheten att granska, och finner någon der, att hans inkomster blifvit oriktigt beräknade, kan han söka rättelse hos den under sommarens lopp sammanträdande taxeringskomiteen, mot hvars beslut ytterligare besvär kunna göras hos pröfningskomiteen, som vanligen sammanträder i September månad. Den som är mån om att bevaka sitt intresse, bör så mycket mindre försumma denna här angifna utväg, som, enligt hvad vi redan upplyst, kommunalskatten utgår i proportion efter bevillningen, hvadan en för hög bexillning ovilkorligt medför en för hög kommunake skatt. Kommunalskatten för innevarande år utgår med 27,, rdr för hvarje bevillningsriksdaler. Så stor skilnaden visar sig vara mellan debetsedlarne för år 1865 och år 1863, så hafva dock i sjelfva verket de egentli-i ga kommunalutskylderna icke i någon synnerlig mån blifvit förökade under stadsfullmägtiges förvaltning, ehuru nya anslag, såsom till Carl Johans församlings fattigförsörjning, till folkskolorna, slöjdskolan och museum tillkommit. Den ifrågavarande och så plötsligt framstående Brökningen beror, såsom på ett annat ställe i dasens tidning visas, derpå, att kommunalförfattningens föreskrifter nu tillämpas, medan för de begge sistförflutna åren stadsfullmägtige hos Kongl. Maj:t lyckades utverka en s. k. skattejemkning, hvarigenom afgifterna minskades för den mindre bemedlade och ökades för -de andra. En sådan skattejemkning har, så vidt vi känna, endast egt rum i Göteborg, och naturligt är, att anhållan om en sådan ej kan årligen förnyas med utsigt att blifva beviljad, helst Kongl. Maj:t redan första gången medgaf den blott för ett år, medan stadsfullmägtige då begärde den för två. Emellertid lär ingen kunna förneka, att för personer med talrik familj och med endast några hundra riksdalers inkomst en beskattning skall kännas tryckande, dåsden affordrar dem en summa, representerande inkomsten af inemot en half månads arbete, detta medan lefnadskostnaderna på platsen städse ökas. Det vore väl, om något arrangement kunde träffas för sådane fall som dessa. En möjlighet till lindring af de för vissa personer onekligen tunga pålagorna ligger måhända i användandet af progressiv beskattning. En tillstymmelse till denna princips tillämpning!! förefinnes redan dels deri, att vid kronoskattens bestämmande skattefrihet är beviljad personer, hvilkas inkomster icke uppgå till 400 rdr, dels deri att från årsinkomster, som icke öfverstiga 1,800 rdr, afräknas en summa af 300, på hvilken ingen skatt lägges. Frågan om progressiv beskattning, som dock är ganska invecklad, och hvarom mycket redan anförts både för och mot, tillkommer emellertid icke stadsfullmägtige att behandla, utan tillhör, äfven den, statsmagternas forum. Deremot är det knot, som af personer i en bättre ekonomisk ställning förljudes öfver en för hög beskattning, om än mycket vanligt, så fördenskull ingalunda berättigadt. Den summa, hvarmed de hafva att bidraga till befrämjande af statens och kommunens höga intressen, är ofta icke större, än att de anse sig kunna offra den på en enda aftons förströelser. Det är sannt, att skolor, sjukvärd, fattigvård, vattenledning, gaslysning, gatuläggning, renhållning 0. s. v. kräfva uppoffringar, men dessa uppoffringar medföra sina motsvarande förmåner, och vill man de sednare, .— 7h— e —— — gZI——eEe —— 2