Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 maj 1866, sida 2

radedagen har inbjndit ledamöter af Tysklands alla solkrepresentationer till ett möte i Frankfurt den 23 dennes. och man hoppas, att den hållning, som de enskilda, snart sammanträdande landtdagarne skola iakttaga, skall bestämmas der uti fredligt intresse och bidraga att förhindra utbrottet af ett brödrakrig. De medlemmar af nationalföreningen, som samlats i Berlin, verka synbarligen i samma riktning, och hr v. Bismarck har från det hållet intet understöd att påräkna. Under tiden fortgår ett slags mundtlig underhandling mellan hofven i Wien och Berlin rörande grunderna för slesvigholsteinska frågans lösning, och det är möjligt, ehuru ingen anledning till detta antagande ännu föreligger, att man i sista stund och under påtryckning utifrån skall blifva ense om en basis för direkta underhandlingar derom. Men alla dessa omständigheter väga dock ännu endast svagt i vågskålen gentemot de ofantliga rustningarne och svårigheten för de tre hufvudaktörerna i dramat, framförallt för Italien, att efter så oerhörda ansträngningar afväpna utan att hafva uppnått något handgripligt resultat. Rörande kongressplanen skrifver Kölnische Zeitung: Vi erfara, att Ryssland och England i förening gjort allvarliga steg hos kejsar Napoleon III för att ännu i sista ögonblicket medelst en kongress upprätthålla freden. De tre magterna skola hafva föreslagit Österrike väl icke att afträda Venetien, men att tillåta, det en kongress sysselsätter sig med förslag till en förlikning mellan Österrike och Italien. Det heter, att måhända Donaufurstendömena, enligt Napoleon IIT:s gamla plan, skulle vara bestämda som ersättning till Österrike för Venetien, och vi kunna knappt tro, att Österrike skulle på denna framställning gifvit det hånfulla svar, att det för Venetiens afträdande vill åtnöja sig med — Schlesien. Så långt går dock icke magternas allmänna ovilja mot Preussen, att den skulle befordra en sådan öfvermodig stridslust. Men sannt är, att denna allmänna ovilja mot grefve Bismarcks politik stigit ganska högt. Italien, för ögonblicket vår enda bundsförvandt, har icke heller velat förena sig med oss genom något yttre band. Regering och folk uti Italien tala om ministeren Bismarck och dess regeringssätt uti en ton, som icke låter återgifva sig. Skulle — hvad som ännu måste betviflas — Österrike besluta sig för att möt en skadeersättning afträda Venetien till Italien, så har vår ministere hvarken i Tyskland eller det öfriga Europa en enda bundsförvandt öfrig. Nellanstaternas representanter konfererade den 15 dennes i Bamberg, och man betviflade icke, att de skulle satta beslut i österrikisk anda. Föröfvaren af attentatet på Bismarck, den unge Cohen-Blind, begrofs om qvällen den 12 dennes på S:t Nicolaikyrkogården utanför Berlin. Begrafningen, som bestreds med en från Karl Blind i London öfverskickad penningsumma, var hvad man kallar en ,,anständig sådan. Kistan var placerad på en likvagn af första klassen, och en lång rad af vagnar beledsagade den. I Schlesiska kretsen Beuthen hafva arbetare-oroligheter utbrutit, så att trupper måst pr telegraf ditreqvireras. ITALIEN: Viktor Emanuels dekret öfver upprättandet af frikårer har verkat elektriskt. ,.Italia yttrar härom: , Detta dekret är en vigtig politisk akt; det betecknar fullständigt den ställning, som den italienska regeringen intagit och icke skall lemna. Då Österrike på stranden af Po lät sammandraga en armå i en hotande ställning, väckte det sjelft den venetianska frågan. Och sedan en fråga af sådan natur blifvit framkastad, så är den så godt som löst. Efter lång, otålighet har Italien tagit till vapen, men nu för att icke nedläggå dem förr än det erhållit en tillfredsställande upprättelse. Organisationen af frikårer och Garibaldis utnämning till chef för dem äro de mest lysande bevisen för Italiens beslut. Detta vill icke säga, att kriget just skall utbryta i morgon, utan det betyder endast, att den italienska nationen fattat ett beslut och mottagit en utmaning, och att denna nation icke skall nedlägga vapen innan: den erhållit hvad den anser vara sin rätt. Den franska tidningen ,,France fäster uppmärksamhet vid den omständigheten, att konungen genom dekretet om frikårernas bildande och Garibaldis utnämning i viss mån gjort det omöjligt att nu gifva efter. Äfven den omständigheten är af vigt, att venstern i deputeradekammaren, som i början upptog frågan om kriget mycket kallt, nu är enthusiasmerad för detsamma ochatt, efter hvad som förtäljes, en del af vensterns mest prononcerade medlemmar t. o. m. lära vara i fråga att inträda i det nya kabinettet. Crispis inträde der anses vara inledt derigenom, att han blifvit referent öfver det lagförslag, hvarigenom regeringen skulle erhålla en utomordentlig fullmakt för händelsen af krig. Samlingsplatserna för de frivilliga bataljonerna äro Foggia och Como. Krigsministern har anordnat, att de särskilda armåkårerna skulle vara på full krigsfot den 15 dennes: .Italia innehåller en förteckning på 659