Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 maj 1866, sida 2

Och från alla sidor likasom uphvext mörka beväpnade män ur marken, såg ma de preussiska grenadiererna skynda fran och uppställa sig i långa, mörka leder framför hvilka officerarne först gingo fran och tillbaka Samt derefter stannade på sin: behöriga poster för att afvakta order. Muskötelden blef emellertid allt häfti gare och häftigare, och med handgevärs eldens skarha smattrande blandade si snart de djupa bastonerna från kanonerna hvilka tycktes brumma öfver att man had väckt dem så tidigt ur deras morgonsömn Isynnerhet från kyrkogården der der tappre major von Lange kommenderade ljöd ett larm som om de döda hade upp: stått och hamrade på hvarandra med sins kalla, hårda knotor. Men det var ej de döda, som åter väcktes till Hf, utan det var de lefvande, hvilkas nedstego till de döda. Då höres ett susande bakom de preussiska infanterilinierna, likt en förfärlig hagelorkan, som prasslande rasar genom luftrymden och derefter träffar hårda föremål. Det är två dragonregimenten, hvilka, ledda af blixten från bajonetterna, störta sig emot de framträngande österrikiska massorna, dem de visserligen icke tillbakakasta, men hvilkas kraft de likväl försvagade betydligt. Sålunda stod det preussiska infanteriet, medan tälten blefvo nedtagna, redan en half timma i den kolmörka natten utan att det ännu tycktes som om de högsta befälhafvarne hade fattat sina beslut. Då sågo officerare och soldater på den högra flygeln en person nalkas, hvilken man snart igenkände som en officer; ty nan bar den långa kappan med den koria