Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 maj 1866, sida 2

lessa fördrag aftvungo hertig Richelieit, lå han som Ludvig XVIIIL.s minister neddelade kamrarne desamma. Det är alldeles icke första gången, som Napoleon III uttalat sitt ve öfver den heiga alliansens frihetsfiendtliga verk. 1836 kref Louis Napoleon: ,,Skåden huru lejoet vid Waterloo ännu står upprätt vid våra gränser! Skåden vår fana! Den svaar icke mer öfver de fält, der våra vapen segrat. Och den 28 September 1840 riktade han följande ord till pärskammaren: Jag representerar inför Er en princip, en sak och ett nederlag. Min princip är folksuveräniteten; min sak är kejsardömet; mitt nederlag är Waterloo. I hafven erkänt min princip; I hafven tjenat saken, och I måsten hämnas nederlaget. Nej, mellan Er och mig kan ingen meningsskiljaktighet förefinnas. Och det kan nog hända, att kejsaren delar de åsigter, som Coulaincourt, i en skrifvelse af den 19 Januari 1814, uttryckt i följande ord: Den punkt, på hvilken kejsaren fäster största vigten, är nödvändigheten, att Frankrike behåller sina naturliga gränser. Detta är för kejsaren ett conditio sine qua non. Alla makter, till och med England, hafva i Frankfurt erkänt dessa gränser. Skulle Frankrike inskränkas till sina gamla gränser, så skulle det icke nu behålla två tredjedelar af den makt, som det hade för tjugo år sedan. Hvad det förväfvat vid Rhen uppväger icke på långt när den förstoring, som Ryssland, Österrike och Preussen erhållit genom Polens delning. Alla dessa stater hafva blifvit förstorade; att återföra Frankrike till dess nuvarande gränser är detsamma som att tillintetgöra och förnedra det. Frankrike utan Rhendepartementerna, utan Belgien, utan Ostende, utan Antwerpen, vore ett intet. De af oss anförda citaterna torde vara de bästa kommentarierna till talet i Auxerre. Det har händt Thiers, liksom så mången annan storhet, att hans yttranden under olika tider och förhållanden ofta varit hvarandra rakt motsägande. I stället för att polemisera med honom i afseende på hans sednaste tal i lagstiftande församlingen, anför ,,Pays följande utdrag ur Monitören af den 1 Februäri 1848: .,Under gårdagens session i deputeradekammaren yttrade Thiers: 1815 års fördrag måste afskys-. . Pays tillägger: , Några reflexioner härvid torde vara alldeles obehöfliga. De officiösa tidningarne motsäga ryktet. att verldsexpositionen skulle uppskjutas i fall krig utbryter. STORBRITTANIEN. Engelska tidningar bekräfta, att föröfvaren af attentatet på Bismarck är stjufson till Karl Blind och egentligen heter Cohen, ehuru han ombytte namn, sedan hans moder efter sin första mans död gifte sig med den bekante ledaren af det republikanska partiet i Baden. Uppfostrad i England, lemnade han detta land för 4 år sedan och har under denna tid endast en gång, nemligen för två år sedan, besökt sina anförvandter i England. Under de sistförflutna två åren studerade han landthushållningen å akademien Hohenheim i Wirtemberg. Hans familj hade ej en aning om det förtviflade anslag, på hvilket han rufvade. Sannolikt är, att attentatplanen mognat hos honom genom hans omgifning vid akademien, ty ingenstädes är Bismarks namn mer förhatadt än i Wirtemberg och öfriga sydtyska stater. Finansministern Gladstone har nu förelagt underhuset regeringens förslag till ny fördelning af parlamentsplatserna. Förslagets förnämsta punkter äro desse: Intet af de närvarande valdistrikten beröfvas helt och hållet sin valrätt; men några, som förut haft två representanter, skola hädanefter hafva blott en, och 41 , ruttna köpingar förenas efter sitt geografiska läge i sexton grupper, som, allt efter sin befolknings storlek, har att välja en eller två representanter. På detta sätt erhållas 49 platser, som kunna användas till att afhjelpa de mest skriande abnormiteterna. Af dessa anslås 26 till grefskapen i England, 16 till städerna i England och Wales, 1 till universitetet i London, och de öfriga tillfalla Skottlands grefskap, städer och universitet. Redan vid billens inlemnande blef densamma häftigt angripen af Disraeli och andre tories. Dagens post. DPYVCILTANR