Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 maj 1866, sida 2

sot hyttelag sig hHullslaget, skola 1 Deskattrg anses likställiga med masugnar utom bergslag. UTRIKES. ITALIEN. Lagförslaget om beviljandet af en utomordentlig fullmakt åt regeringen för åtgärders vidtagande för statens säkerhet under kriget antogs af deputeradekammaren, med 203 röster mot 48, d. 9 d:s. — Italia meddelar, att konungen d. 15 d:s skall afresa till Piacenza. — Pyderna till de frivilligas inskrifning öppnades officielt d. 11 d:s. Armeen är fullrustad till krig och motser med hänförelse den förestående striden. Flera af militärattacherna vid de utländska ambassaderna i Florens hafva uttryckt den åsigten, , att italienska krigshären kan mäta sig med hvilken armå som helstKonungen skall, som sagdt är, sjelf taga öfverbefälet och hafva sitt hufvudqvarter i San Michel, nära Bologna. Provianteringskontrakter äro redan uppgjorda med de bolag, som så väl uppfyllde sina skyldigheter åren 1855 och 1859. Det säges, att Garibaldi i ett bref till konungen lofvat att träda i spetsen för de frivilliga, då det första kanonskottet lossas. Intilldess kommer general Medici att leda organisationen af frikårerna. Enligt en korrespondens från Florens, skulle Garibaldis familj redan lemnat Caprera och anländt till Livorno. De bullersamma manifestationerna från befolkningen hafva — till stor del genom tidningarnes åtgöranden — upphört. Från Rom hafva 100 unga män afrest för att inträda i de frivilligas leder, och den romerska nationalkomiten har offentliggjort ett upprop, i hvilket denna komitå förklarar sig beredd att -i råd och dåd bistä dem, hvilka besluta sig för deltagande i nationalkampen. Flottan under Persano kommer att bestå af 30 å 36 krigsskepp. Ricasoli är närvarande i ministerens alla vigtigare sessioner och då Lamarmora går i fält, mottager han konseljpresidiet. General Petitti skall bli souschef för generalstaben, Fanti generalsekreterare i krigsministeren och öfverste Berthollet-Vialc generalintendent. Högt stående damer hafva erbjudit sin tjenst i militärhospitalerna för de sjukes och sårades vård. Från Venetien beklagar man sig på det högsta öfver det tillstånd, som redan före krigets utbrott träffar det olyckliga landet genom koncentreringen af de stora truppmassorna och de ideliga truppoch andra transporter. Guvernören, riddaren Toggenburg, befinner sig i Verona, dit äfven erkehertig Albrecht anländt. Man synes mest frukta ett anfall på dalmatiska kusten och har der rustat sig till ett starkt kustförsvar. I Lido, der det ifrigt arbetas på ett förskansadt läger, hafva innevånarne fått befallning att hvarje ögonblick vara beredda till afflyttning. Ståthållarskapet kommer sannolikt att förflyttas från Venedig till Udine. Furst Lichtenstein har befälet öfver en armekår. FRANKRIKE. Prins Napoleon, hvilken, som kändt är, tagit de italienska hamnarne och vapenplatserna i ögonsigte samt derefter haft åtskilliga rådplägningar i Florens med konungen och Lamarmora, väntas ofördröjligen till Paris. Det faller af sig sjelft, att kejsarens tal i Auxerre gjort återvändandet dit för prinsen så mycket angenämare. Sedan detta tal blifvit kändt, hafva förhoppningarne för Europas fred så sjunkit, att ,,France nu skrifver: , Vi önska fredens bibehållande lika mycket som någon annan, men vi tro icke mera derpå. Då kejsaren erinrar om tilldragelserna från och närmast efter det första kejsardömet samt förklarar, att han afskyr 1815 ärs fördrag, så uttalar han icke endast en historisk dom, utan äfven ett program, och när Frankrike protesterar, så är det äfven beredt att göra allt, hvad en sådan hållning förer med sig. Detta är en sanning och dertill en allvarsam sanning; hvarje tvifvel derpå vore en dårskap. Fördragen af år 1815 äro frukter af våra olyckor. Hela Frankrike afskydde dem, så länge de bestodo i sin helhet, och sedan 15 år är denna djupa och bittra känsla tillika en lärdom och en fara för Europa. Frankrikes hämd var upphäfvandet af dessa fördrag i hvad le angingo Belgien, Grekland och Italien; let har desavuerat dessa fördrag genom utt åter insätta den ärorika dynasti, som genom dem blifvit landsflyktig, och ännu dag har man för ögonen de oredor, som le sista spåren af detta orättfärdiga verk istadkomma åt dem, som söka sin tilllykt bakom dem. Frankrikes politik har iltid gått ut på att förstöra dessa förlrag; huru skulle det nu, då de äro i begrepp att alldeles störta samman, kunna vilja rädda de sista spillrorna deraf? om dessa maskstungna fördrag tillinetgöras af sina egna skapare, så skall visserligen icke Frankrike hindra detta illintetgörande ... Om icke annat, skola i tåligt förbida den dag, då det gamla uropeiska samhället, utan grundval, utan egel, utan jurisdiktion, icke har annat al än att vända sig till den af franske kejsaren år 1863 föreslagna skiljedomstoen. Till och med den legitimistisktderikala ,, Union protesterar mot dessa förlrag, bland annat sägande följande: Huset