Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 maj 1866, sida 2

Dagens post. TYSKLAND. Från Berlin skrefs d. 11 till Kölnische Zeitung, att man i diplomatiska kretsa ännu icke vill öfvergifva de utsigter son finnas för fredens upprätthållande. Desse utsigter låta dock alla hänföra sig till der förutsättning, att Österrike skall gifva ef ter för Preussens fordringar. Såsom till. förlitligt anses, att änta ingen bindande öfverenskommelse existerar mellan Preus: sen och Italien. Men dessa svaga freds: toner öfverröstas af de väldiga rustningar som utan afbrott och med feberaktig skyndsamhet bedrifvas i Preussen, Öster rike, de tyska mellanstaterna, Italien, samf numera utsträcka sig äfven till Schweiz och i någon mån till Frankrike. Den 12 dennes utfärdades från Berlin en ny order, som påbjuder mobiliseringen af landtvärnets hela första uppbåd. Samma dag utfärdades ett kejserligt dekret från Wien som förbjuder utförseln af vapen och ammunition till Italien, tyska tullföreningens område, Schweiz och andra länder. Ålyska förbundets S:de armekår koncentreras vid Mählacker; i Bajern upprättas ett stort läger; Hessen-Dramstadts kontingent har fått krigsberedskapsorder; Sachsen, Hannover, Baden och öfriga tyska stater rusta. I Bajern och Wiirtemberg inkallas folkrepresentationerna. I Osterrike gör man patriotiska försök att uppsätta frivilliga kårer. I de olika provinsernas hufvudstäder organisera sig komitöer för detta ändamål. Wien vill uppställa två bataljoner frivilliga. Det är hatet mot Preussen, som lemnar någon utsigt för att detta skall lyckas; mot Italien kan Österrike icke uppställa några frivillige. De politiske fångarne, till större delen polackar och italienare, hafva i stora karavaner och belastade med kedjor blifvit förda från tästningen Josephstadt till den tryggare belägna ristningen Peterwardein vid turkiska gränsen. Anblicken af desse olycklige hade på allmänheten zjort ett obehagligt intryck, och man hade önskat, att de herrskande förhållandena skulle lärt regeringen att visa någon hof