Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 maj 1866, sida 2

nlät mig i samspråk med den tjocka marcetenterskan Jag, i det jag te henne — i dag ha vi återigen et refligt väder. — Ja ja, svarar madamen och trefvade i sin djupa ficka efter småpengar, — då Napoleon kommenderar, regnar det alltid. Den menniskon ställer då alltid till spektakel. — Nå, jag vänner till det der en smula. — Vid Dresden hlef all mitt bröd genomblött, vid Leipzig möglade nela mitt tobaksförråd, och om det inte slutar snart i dag, så sker någon ny olycka. — Hvarför kan man inte vänta med en sådan här slagtning tills det blir vacker äder; då kunde en ärlig marketenterska rtjena några styfver, men nu går den lilla rtjensten åt fanders. — Det är iga ider, svåger kanonier; och innan vi fått bugt på fransoserna, lär det väl inte bli ättr Ni har väl varit med åtskilligt? frågade jag, medan jag stoppade min korta kritpipa och sökte tända henne, fast det inte ville lyckas med den våta tobaken. — Ja, det må ni tro, ropade marketenterskan. — Sedan fransoserna återkomme från Ryssland, har jag varit med i nästan alla fäktningar och bataljer och har inte alltid stått bakom linierna för att i säker het sköta min rörelse; utan jag har ocks varit framme i elden, och när de stacka satarne föllo omkrinig mig och lågo så blek och blodiga på mapken, har jag ofta gif it dem en styrkeflryck för intet; men der för är man ockgst marketenterska och in gen vanlig månfelersl om säljer sina va ror endast för hos oss också ju en half soliå