Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 maj 1866, sida 3

Blandade ämnen Kolera ombord på sartyg. Från Amerika berättas, att kolera utbrutit och anstält stora här ningar på det från Liverpool till Newyork afgångna ångfartyget ,,England. Sjette dagen efter afresan, som skedde den 28 Mars, visade sig koleran bland mellandäckspassagerarne och isynnerhet bland tyskarne, hvilka utgjorde ett antal af 400 på 1000 passagerare. Man beslöt derföre att inlöpa i Halifax. Tilldess räknade man 46 döda; två dagar efter ankomsten dit steg dödsantalet till 140. Vid den tid, då dessa underrättelser ingingo (den 11 April), dogo 25 personer dagligen. Farsoten rasade endast bland mellan Spassagerarne, de öfriga blefvo helt och hållet förskonade, och af besättningen dogo 5 man. Myndigheterna i Halifax gjorde allt möjligt, för att förhindra farsotens ytterligare spridning -och förbättra de sjukas sorgliga tillstånd. Ett aftackladt fartyg anvisades till sjukhus, och de, som icke angripits af sjukdomen, inqvarterades i 80 tält på en holme. Träffad. Den engelska rättegångsordningen fordrar att stämningar delgifvas svaranden personligen. En fransk juridisk tidskrift berättar på tal om detta rättegångsbruk följande klassiska anekdot: En ung skägglös skrifvare, begåfvad med ett vackert ansigte, och som hade en stämning att kommunicera en person, hittade på, för att bana sig inträde hos svaranden, att förklida sig till fruntimmer och låtsade må illa vid den oanträfflige partens port. Vid hans qvidan utkom en piga och förde honom in i huset för att bistå honom; herrn i huset ville sjelf vara artig och egna den intressanta sjuklingen sin vård; men i det ögonblick han räckte honom ett glas sockervatten suckade den vackre tjufpojken: , Hvar är jag? och hvem är ni, min herre, som är så ädelmodig mot mig? Herrn sade sitt namn. Ögonblickligt uppfarande och med spefull röst ropade skrifvaren då: ,I så fall, min herre, har jag den äran att tillställa er denna stämning. Ett nytt mode har i dessa dagar kommit i svang hos damerna i Paris; dess tekniska namn är ,1a robe hanneton voyageur(vandringsgräshoppan), och det består i, att klädningen är besatt med broderier, föreställande gräshoppan spatserande omkring med parasoll. På hatt och skor finnas liknande broderier och alla broscher, armband, örhängen m. m. ha form af detta djur. Zuavupptåg. Franska tidningarne innehålla följande egendomliga berättelse: Tredje Zuavregementet skulle inskeppa sig till Genua. Uttrycklig befallning var gifven att inga hundar fingo medtagas ombord. Luaverna, hvilka hålla sina hundar mycket kära, blefvo i hög grad nedslagna och ledsna för denna order, och att smuggla sina små favoriter ombord hade sig ej så lätt, då intendenten med sina Argusblickar noga bevakade debarkeringen. och denna skedde på så sätt att en i sänder fick marschera på den smala landgången under uppgifvandet af sitt namn. Dock, nöden är uppfinningsrik. Trumslagarne uppskrufvade sina trummor och lade i dem deras dyrbaraste och bästa djur. Endast de största kunde ej så medtagas. Till deras tal hörde Toutou. som var ett det aldra vackraste djur. Marchen till kusten anträddes i den största oordning och utan musik; i stället för att gå i tten gingo spelet och tambourmajorerna i sina kompanier. Men icke så ville den känslofulle öfversten skiljas från Afrikas jord åtminstone en hvirfvel till afsked. Spelet och tambour-majorerna blefvo befallda att intaga sina platser. De stackars trumslagarne, som hvardera hade en hund förvarad isin trumma, vågade ej röra trumskinnet, hvarför endast trumpeternas smattrande hördes. Rataplan, Rataplan skall beledsaga tonerna, ljöd öfverstens röst, men cumma blefvo slagen. Ännu en gång kommenderade öfversten och hans ansigte antog ett hotande utseende. Tambour-majorn gaf slutligen tecken,