Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 maj 1866, sida 3

då han såg att det blef allvar — och trumslagarne slogo förtvifladt på sina spända kalfskinn. Då hördes plötsligen ett förfärligt tjutande, murrande och skällande och zonaverna sågo sig öfverallt omkring, utan att kunna upptäcka några hundar. Ju mera oväsendet tilltog, desto ifrigare slogo de förskräckta trumslagarne — det blef ett rysligt allarm. Plötsligen faller en liten hund ut ur en trumma och springer bort så fort han förmår. Han hade lyckats att först med foten krafsa hål i skinnet och sedan med tillhjelp af tänderna sluppit lös ur sin fångenskap. Man kan tänka sig de talrika åskådarnes skratt öfver denna händelsel Öfficerarne låtsade, som om de intet hade observerat, men läto upphöra med trummandet; kontrollörerna, som detta oaktadt erhöllo notis om saken, voro ej så medlidsamma. Vid hvarje trumma stannade de och lyddes. och om det hördes något tecken till fånge, så måste instrumentet öppnas och ,favoriten försättas i frihet. Ingen af hundarne undgick sitt öde mer än Toutou, den artige Toutou, som ej vågat andas. Toutou blef inskeppad och helsad med stormande hurrah, då fartyget lemnade sin plats vid kusten. Tunneln mellan England och Frankrike. Detta projekt, måhända det mest storartade, som vårt undrade har att uppvisa, har, enligt ,la France af den 16 April, tagit ett väsendtligt steg framåt till sitt förverkligande. Den enligt kejsar Napoleons befallning för planens undersökning nedsatta komitten af vetenskapsmän har afgifvit den förklaring, att idben mycket väl låter utföra sig, enär beskaffenheten af de under vatten varande skären och klipporna i engelska kanalen icke framställa något oöfvervinnerligt hinder för genomborrning. En brigad landtmätare och sjömän hafva nu blifvit afskickade för att börja en noggrannare undersökning. Planen i relief af hela det stora företaget och de dermed i förbindelse stående vetenskapliga förarbetena kommer att förevisas vid verldsutställningen i Paris 1867. Märkvärdig naturföreteelse. Vid gräfning af en brunn på S:t Agnese-torget i Venedig tilldrog sig att man, efter det arbetarne hade hunnit ill ett djup af omkring 50 meter. en afton efter irbetets slut hörde ett förfärligt underjordiskt buler liksom vid en jordbäfning. På en gång sågs n vattenstråle uppstiga till en höjd af flera hunIra meter och dertill så tjock som brunnens diametr. Detta fortfor utan afbrott till dess bullret innu mera tilltog och vattenstrålen tillika började innehålla rykande och gasartade jordmassor, hvilka nedstörtade på taken å de i grannskapet vavande byggnaderna. Polistjenstemän, ingeniörer och soldater ankommo snart till stället och man nsåg hvilken hotande fara här förestod. Trottoirerna började skrida undan husen, som oupphörligen öfverhöljdes af de stora vattenmassorna i förening med de gasartade jordafsöndringarna, hvilka tillika uppfyllde luften med illaluktande dunster. Omsiler observerades sprickor och remnor uti murarne och dertill betydliga sådana uti kyrkan S:t Agnese, vilken visade famnslånga remnor. Man lyckades slutligen att genom en afledning för vattnet hindra lyckans vidare utbredande. Ända till kl. 1212 på natten fortfor eruptionen med oförminskad kraft, ill dess slutligen stillestånd inträffade; dock fortfor det underjordiska bullret. Hvaraf den uppkastade materian består hade man vid underrätelsens afgång ej ännu kunnat utröna, men den var svart och innehöll med aska blandade och en vande gaslukt utbredande ämnen, så att man ljande afton måste hafva gaslyktorna släckta och förbjuda all cigarrökning i den stadsdelen. Vatenstrålen lär hafva varit så hög som den närastående kyrkans torn.