Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 maj 1866, sida 2

inte ha gjort något ondt, sade blusmannen, hvars öppna, godmodiga ansigte måste ingifva förtroende. — Jag vill veta hvad man heter! dundrade amtmannen i det han lade sin höga panna i djupa veck. — Fredrik Wilhelm Schmeck! svarade mannen ängsligt. — Hvad är man? Hvar bor man? examinerade amtmannen. — Jag är vägarbetare och bor i Halsdorf, en half mil härifrån, svarade den tillfrågade; — men den stränge herr amtmannen måtte väl inte tro att jag gjor något ondt! Amtmannen gick fram till bordet, tog det tjocka brefvet och höll det framför mannens ögon, i det han frågade barskt: — Är detta till honom? Arbetaren betraktade utanskriften en stund med stor uppmärksamhet, skakade derefter på hufvudet och sade med ett godmodigt leende: — Upptag inte onådigt, men jag kan inte läsa skrifvet, stränge herr amtman. Den högste polismyndigheten i Rauschenberg drog tillbaka handen med brefvet och uppläste sjelf högt utanskriften: , Till kanonier Schmeck, f. d. frivillig vid den engelska fremlingslegionen. — Är det han det? tillade amtmannen med vigtig min. Arbetaren nickade godmodigt med hufvudet: — Ja, ja, det har nog sin riktighet, sade han; — kanonier vid engelska fremlingslegionen har jag varit. — Hm, hm, sade amtmannen eftertänksamt, — vi måste gå ännu grundligare illväga, och jag skall derföre såsom den förnämsta myndigheten på platsen, och i