Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 maj 1866, sida 2

UTRIKES. FRANKRIKE. Det oppositionens amendement, som påyrkar kostnadsfri folkundervisning på statskassans bekostnad, är fullt berättigadt, enär kommunerna hittills icke visat nit för denna vigtiga sak. Af Frankrikes 35,000 kommuner hafva hittills endast 2,493 anordnat kostnadsfri undervisning, så att på 52,445 offentliga folkskolor komma endast 4,929 friskolor. I de östra departementerna har man i detta afseende kommit längst. I Doubs-departementet räknar man 381, i Öfre Rhen 329, i Öfre Saone 311, men i Seine-departementet endast 219 och i Dordogne och Creuse endast 5 friskolor. Något praktiskt resultat är emellertid säkerligen. icke att vänta af detta amendement, enär regeringen är lika njugg på anslag till folkundervisningen, som frikostig på sådane till armåen, flottan och allmänna arbeten. Monitören offentliggör ett dekret, som har afseende på senats-konsultan, angående åtskilliga bestämmelser för innevånares i Algier inträde i civil och militär tjenst. De af infödingar bildade algierska kårerna äro att anse såsom tillhörande franska armåen. Hvar och en inföding kan låta värfva sig, som är mellan 17 och 35 år gammal, innehar en föreskrifven ängd och har krafter nog för militärtjenst samt betyg om godt uppförande. Tjenstetiden är fyra år, efter hvilkas förlopp han ånyo kan låta anvärfva sig i någon algiersk eller fransysk kår. I sednare falet äro alla bestämmelser gällande, som äro föreskrifna för fransmän. De i Algier inföddas avancement i franska armen sker icke efter anciennitet, utan efter förtjenst; likväl måste de i hvarje grad, enligt en g af den 14 April 1832, tjena ett visst minimum af år. För flottan gälla samma bestämmelser. -Memorial diplomatique, som tager ingifvelser både från Drouyn de LIuItys och furst Metternich, innehåller om de italienska och österrikiska rustningarne följande: Frankrike har, då man fruktade att konflikten mellan Österrike och Preussen skulle urarta till krig, flera gånger gifvit kabinettet i Florens det rådet att icke kasta sig iv i ett så vådligt företag som ett krig mot Österrike. Italienska kabinettet har flera gånger gifvit tillkänna sin afsigt att vilja hålla sig på defensiven. Detta oaktadt påstod österrikiska regeringen att Venetien hotades af ett anfall, mot hvilket denna regering ansåg sig böra taga dispositioner. Desslikes bedyrade sistnämnde regering sig icke hafva den ringaste afsigt att anfalla Italien. Af de mellan Paris och Florens vexlade förklaringar framgår, att man betydligt öfverdrifvit berättelserna om de italienska rustningarne, ty konung Victor Emanuels representant i Paris är formligen uppdragen att icke alls fördölja dessa, men att visa huru de endast äro åtgärder af försigtighet. Det är ganska märkvärdigt att se huru de officiösa tidningarne i Frankrike på de sista dagarne velat framställa de österrikiska och italienska rustningarne såsom vore de helt och hållet töranledda af Österrikes hållning. DONAUFURSTENDÖMENA. För bedömandet af sinnesstämningen i Moldau anse vi oss böra meddela följande korrespondens från Jassy: Då invånarne i Moldau för sju år sedan bestämde sig för unionen voro de tillförsäkrade fullkomlig autonomi, decentralisation, m. m. Ibland Kuzas första åtgärder var emellertid att borttaga alla arkiver från Jassy. För tystande af allt det berättigade knot, som häröfver höjdes, lofvades allt möjligt, bland annat inrättandet af en kassationsdomstol i Jassy; intet enda af dessa löften hölls. Hvem som hade en rättegång i en högre instans måste begifva sig till Bucharest; löner och andra utbetalningar af staten läto vänta på sig och: skatterna tillväxte orimligt, bland annat af det skäl att den rumäniska armen skulle erhålla nya uniformer från Frankrike. I Wallachiet byggdes jernbanor, vägar, bryggor, palatser; i Moldau gjordes ingenting och Jassy nedsjönk till en provinsstad af tredje klassen. Fem år hade Kuea på detta sätt regerat innan han beslöt sig för ett besök i Moldau för att taga kännedom om ställningen der. Detta besök hade likvälinga följder. Ja, då landets önskningar uppträdde i form af bestämda anspråk, svarade ministern Cogalnitschano: Till och med om Moldau skulle gå under och om på Jassys gator skulle växa gräs, så vore detta likväl ett ringa pris för unionens upprätthållande. Öch så fortgick man allt framgent; allt var godt och väl endast man kunde tillfredsställa alla anspråk i Wallachiet. Är det då underligt att sinnesstämningen i Moldau är emot unionen, som endast bringat olycka öfver landet? I Jassy har blifvit spridd en proklamation, till folket, så lydande: ,Patrioter i Moldau! Hafven förtroende till Gud, som under århundraden försvarat landet mot utländska fiender och inhemska tyranner. En främmande furstes utropande till regent öfver Rumänien är en fint af de furstliga ståthållare, som nu