Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 maj 1866, sida 2

dade från döden, då vet jag knappt hvil ket jag mera skall beundra, den leend Kate, som har förstått att på ett så älsk ligt sätt undervisa min Jeanette, eller mi: hustru, som med en sådan beundransvärt skarpsinnighet genast uppfattat Kates tan kar och afsigter samt förstått att bild; och likasom förädla sig efter de erhälln. råden. Men ni skall få tillfälle under de föl jande dagarne att sjelf öfvertyga er on jag kanske öfverdrifvit i min blinda kär lek, tillade Wandel med ett obeskriflig hjertligt uttryck, i det han flyttade sig nä got åt sidan och neddrog bredvid sig på bänken sin i bersån inträdande maka samfi upplyftade lilla Johanna på sina knän. — Jag har för längesedan öfvertyga mig, svarade jag och betraktade med innerligt välbehag den sköna gruppen, som hade varit värd en Murillos pensel. — Kan jag deltaga i samtalet och fråga hvarom min man önskar öfvertyga er? frågade fru Jeanette på sin så behagliga. brutna tyska, hvarvid hon rodnade lätt. — Jag skall säga dig det mitt barn, förekom Wandel mig hastigt och gaf mig en förstulen blick; — den fremmande herrn, eller snarare vår käre landsman, hyser den öfvertygelsen att mitt gamla manuskript samt hvad jag derjemte berättat honom skulle förträffligt passa till en bok, och ämnar derför att nedskrifva och låta trycka hela -historien. Har jag rätt? slöt han derefter och vände sig till mig. — Jag kan inte neka att någonting dylikt fallit mig in, svarade jag undvikande, — men jag är långt ifrån att ännu hafva uppgjort någon bestämd plan; — framförallt behöfver jag ju er tillåtelse, innan —