Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1866, sida 2

Göteborg den I Maj. De sednaste underrättelserna från Norge meddela bland annat, att tvenne vid storthinget väckta motioner, åsyftande riksståthållareskapets afskaffande, af hvilka den ena i hufvudsak adopterats af konstitutionskomitens minoritet, blifvit afslagna af storthinget med ganska stor röstöfvervigt. Detta är anmärkningsvärdt, då det visar, att det parti, som under så många år metodiskt arbetat på att vidga klyftan mellan de begge brödrafolken, förlorat betydligt i terräng. Det blir helt visst allt klarare, ej blott för den upplystare delen af nationen, utan äfven för de öfriga samhällsklasserna, att Norges frihet har intet att frukta af ett närmande till Sverge, men allt af ett aflägsnånde från brödralandet, af den köld och afvoghet, som visas detsamma. De inse säkert allt mer och mer att endast en nära sammanslutning kan gifva de förenade rikena den styrka, som kräfvos af betiinkliga yttre förhållanden, kan rädda dem undan faror, som det omedelbara grannskapet med verldens mäktigaste och mest eröfringslystna stat alstrar, och som i första rummet hota Norge. Eller huru vore annat möjligt? Skulle de praktiskt förständige norrmännen ensamme kunna blunda för de lärdomar, som den nyaste tidens historia ger? Skulle de ej begripa, att beslägtade nationaliteter, som sluta sig intill hvarandra, liksom drifna af en oemotståndlig naturlag, handla i sitt eget rättförstådda intresse och, medvetet eller omedvetet, följa sjelfbevarelsens grundsats? Det gifves stora makter, som ha på sin sida den materiella öfverlägsenheten, styrkans rätt, och på grund deraf som oftast ej draga i betänkande att kringskära svagare grannars områden i förlitande på att den europeiska jemvigtens upprätthåldande ej längre utgör målet för de stater dudNAQnGGU, som skulle kunna billinte deras eröfringsplaner. Mot dylika 1öfvar