Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 april 1866, sida 2

Göteborg den 30 April. Det saknar ej sin märkvärdighet att se, uru frågor, som röra tekniska, ekonomiska och finansiella (för att icke tala om syrkliga) ämnen, antaga en politisk kavakter och huru samma partier, som i den stora representationsdebatten bekämpade varandra, återuppträdt i temligen samlad massa uti diskussionerna om tullar, jernvägar och andra icke omedelbart politiska angelägenheter. Detta förhållande har väl sin förklaring uti det inre logiska samband, som gör sig gällande på alla områden för mensklig verksamhet; men vid sidan häraf kan det icke undgå betraktacen, att åtskilliga af representationsreformens bittraste motståndare nu äro angelägna att genom ådagalagdt nit för enilda tulloch jernvägsintressen samla g en tacksam klientskara, hvars röster kunna öppna dem dörrarne till den nya riksförsamlingen. Från flera landsorter förnimmes redan, att bemödanden göras att förena enskilda spridda intressen till ett parti, starkt nog att vid de förestående valen bereda seger åt reaktionäre kandidater, och röster höjas, som mana det politiska och sociala framåtskridandets vänner att vara på sin vakt. Bland ekonomiska frågor, som antagit ett omisskänligt politiskt skaplynne, är äfven den om jernvä ickningen genom Wermland. Det är i sjelfva verket ganska eget att erfara, huru de politiska parerna der grupperat sig kring de olika förslagen rörande nordvestra stambanans ktning. Från Wermland skrifves i detta inseende till redaktionen: Större delen af Wermland, isynnerhet dess norra och östra delar, har af gammalt varit en härd för de liberala iderna. Jemte den pregel af sjelfständighet, som utmärker vermländska befolkningen i allmänhet, har densamma i dessa trakter en förmåga och vana att reda sig sjelf, som gör prelatensiska och slika inflytanden ganska slöa. Der var således föga hopp för de reaktionäre att finna en passande jordmån till bearbetning. Väl är det sannt, att från ett litet kotteri på Wermlandsnäs utgick för någon tid tillbaka ett slags protektionistiska cirkulär, men dessa vunno ingen anklang hos provinsens öfriga innevånare. Att Wermland skulle sända reaktionäre representanter till de nya kamrarne syntes fördenskull högst osannolikt, ända tills jernvägsfrågan mellankom. Sedandess hafva utsigterna i någon mån förändrats. Länet är nu deladt i tvenne läger, af hvilka det södra, hvad de mest framstående kämparne angår, innesluter sådane, som talat emot representationsreformen och hysa protektionistiska åsigter i tullagstistningen, medan deremot det norra består af dem, som af lifligaste öfvertygelse omfattat såväl representationsreformen som en friare tullagstiftning. Det är ock betecknande, att den norra linien segrade i de begge folkvalda stånden, men föll hos presterna och adeln. Jernvägsfrågan kommer nu snart att afgöras till ena eller andra sidans förmån, och man kunde tro, att all splittring inom provinsen dermed vore slut. Det är dock anledning förmoda, att den nya riksdagsordningens hemlige eller öppne motståndare ganska skickligt tillgodogjort sig jernvägsstriderna och för de förtjenster de för den södra sidan inlagt anse sig böra blifva belönte med röster till de nya kamrarne och till det vermländska landstinget. Det kommer snart att visa sig, om de räknat rätt eller icke. Men äfven om de konservative vunne öfverhand i landstingsvalen, skola de dock ej kunna insätta sina kandidater i andra kammaren, och i hvarje fall lefve segern endast en snart öfvergående, y då den liberala delen af Wermland, geografiskt sedt, äfven är den, som har de största resurserna för materielt framåtskridande, skall den äfven efterhand lifva i landstinget allt starkare representerad. Det är ej längesedan den södra sidan skaffade sig underskrifter af något öfver 2000 personer för att göra troligt, att den södra jernvägssträckningen starkast understöddes af wermländska befolkningens önskningar. Ehuru för enhvar bör vara klart, att en menings-yttring af 2000 personer (tillkommen icke utan en yttre påtryckning) bevisar föga rörande tänkesätten i en provins med 250,000 å 260,000 innevånare, väckte densamma dock en viss uppmärksamhet, hvadan anhängarne af den norra sträckningen nu funnit sig föranlåtna att likaledes på opinionsyttringarnes väg bevisa, att denna ?, Z af befolkningen icke uttalat majoritetens åsigter och behof. I Handelstidningen och andra tidningar hafva redan kommunalstämmo-resolutioner till förmån för den norra sträckningen varit offentliggjorda, men på dessa resolutioner hafva nu följt andra från sexton kommuner, hvilka med en sammanräknad folkmängd af 69,000 personer enhälligt uttryckt sin önskan, att den norra sträckningen måtte väljas. Ännu flera sådane resolutioner väntas. Äfven från kommuner, der tankarne varit delade, hafva dessutom namnunderskrifter erhållits. (Eget nog har från en församling i Jösse härad, der den södra linien vunnit 25 underskrifter, lika många blifvit tecknade för den 1 — — A 2—