Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 april 1866, sida 2

förfogade öfver så betydliga medel, att kan kunde undvara en så ansenlig summa. — Jag skulle tro, herr kaplan, svarade Anders hånfullt, — att de hemliga underrättelser jag lemnat er, samt det biträde jag lånade er för att få unge herr Wandel — — Ni visar er ej från någon kristlig sida, afbröt Bernhard bofven strängt, — mellan män måste ett gifvet ord hållas heligt, och om ni åberopar edra visade tjenster, så måste ni ej glömma att ni ej har gjort mig, en syndig menniska och Herrans ovärdige tjenare, dessa tjenster, utan Herran sjelf och hans aldraheligaste kyrka i hvilken han har sin boning. — Jag tror knappt att Herran och hans heliga skulle hafva något att invända om ni likväl gaf mig den föreslagna summan, svarade Anders med en anstrykning af otålighet öfver det motstånd, som han rönte, — ty vore jag tvungen att bedja en annan om detta lån och säga honom skälen hvarför jag arbetat så litet på sednare tider, så vet jag inte om det vore så angenämt för herr kaplanen. Vid denna förklaring, som synbarligen innehöll en hotelse, lade Bernhard sin nattsäck på en stol, hvarefter han genomgick rummet med långsamma steg. Efter några minuter stannade han åter plötsligt framför Anders, och mellan dem uppstod ett hviskande samtal, som lyssnaren ej kunde uppfatta fullkomligt, men hvilket föreröll honom såsom ett slags köpslående. Underhandlingen slöts dermed att Bernhard tände ett ljus, öppnade nattsäcken ännu en gång och lemnade Anders tjugofem thaler, hvaremot den sednare under