Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 april 1866, sida 2

Göteborg den 27 April. I den mån som konskriptionsfrågans afgörande vid vår riksdag nalkas, tyckes dess rätta natur och betydelse framstå i ett allt klarare ljus för allmänheten. Man kan ej längre dölja för sig, att det i sjelfva verket är fråga om första steget på en väg, som lika vidt skiljer sig från den, hvarpå armorganisationen hittills blifvit fullföljd i vårt land, som från den, hvilken mäktigt förordas af nyare tiders erfarenhet liksom af den frisinnade uppfattningen och det klarnade medvetandet af den enskiltes pligter mot fosterlandet, neml. folkbeväpningens. På grund af den allmänt insedda omständigheten, att våra reguliera stridskrafter och vår föga öfvade beväring tillsammans icke skulle kunna uthärda långvariga och koncentrerade angrepp af en i materiellt hänseende mångdubbelt öfverlägsen fiende, har regeringen framställt detta förslag om utlottning af en mindre del af beväringen, som sedan skulle genom ökad öfning slutas närmare intill den stående armen eller på sätt och vis bilda en integrerande del deraf. Vi anse oss ej gå för långt då vi säga, att ett på samma gång mindre ändamålsenligt och mera förhatligt reformtörslag svårligen skulle kunnat framställas. Det kan ej motsvara sin uppgift, emedan den förstärkning, som den stående armåen skulle erhålla, om det antoges, blefve alltför obetydlig för att i någon väsentlig mån kunna inverka på utgången af ett krig mot en synnerligt öfverlägsen fiende,