Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 april 1866, sida 1

På jägmästaregården herrskade en tryckt sinnesstämning efter Johannas död och min afresa. Endast sin ovanligt kraftfulla natur och den jernvilja hvarmed han beherrskade sina känslor, hvilka stundom hotade att öfvermanna honom, hade min sörmyndare att tacka att han åter hemtade sig efter de härda pröfningarne och visade samma sjelfmedvetna, militäriska hållning som förr. På hans maka deremot tyngde de som en tryckande alp, och de sednaste tilldragelserna drefvo henne att om möjligt i högre grad böta för de synder, som enligt hennes öfvertygelse hade blifvit begångna af medlemmar bland hennes anförvandter. Men minst bidrog det att lätta den ifriga katholskans samvete, att öfverstelöjtnanten allvarligt och utan omsvep undanbad sig alla vidare besök af Bernhard och hans jesuitbroder. Ehuru de båda presterna ej mera fingo beträda jägmästaregården, så träflade de emellertid ingen anstalt att lemna trakten, sedan Johanna hade blifvit uppoffrad för ) Se H-L. N:o 1—91.