Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 april 1866, sida 1

X1NÄÄÅI 1IN YIINLII TUINA. EkE29 Statsradet friherre Gripenstedts anförande på Riddarhuset den 21 April angående tullbevillningen. (Slut från gårdagsnumret.) Jag skall icke vid detta tillfälle trötta ridd. och adeln med någon utförligare framställning af alla de, redan förut ofta upprepade, skäl, som, enligt mitt omdöme, ovedersägligen visa, att jordbrukets förkofran och vidare utveckling beror på helt andra omständigheter än de tullsatser, hvilka utskottet föreslagit för vissa landtmannaprodukter. Jag hemställer emellertid, om man verkligen kan vilja bestrida, att icke en ordnad, genom större kapitaler betryggad, handel med spanmål och ladugårds-effekter utgör ett af landtbrukets vigtigaste behof? — Jag hemställer vidare, om ej de priser, som genom en sådan handel betingas, äro i väsendtligaste mån beroende af priserna på verldsmarknaden, och om ej således för dessa varor endast undantagsvis tullen kan utöfva något inflytande? — Säkert är, att det tvång, som härigenom uppkommer, kan verka störande på handelns natu igenom också förmånli att i sådant afseende exempel. Antagom, står ett behof af en mål och att en motsvar i Skåne; antagom vid land behöfliga spanmå an från Finland eller Ryssland för ott visst pris, och att den i Skåne befintliga spanmålen kan afsättas på England, mot ett pris, som öfverstiger priset på den ryska spanmålen med ett visst belopp. Om nu handeln är fri, så är det klart, att man från Ryssland importerar spanmålen till Norrland, och från Skåne exporterar samma qvantitet till England, samt att sålunda, jemte det att behofvet fylles, en vinst uppkommer för landet, som motsvarar prisskilnaden mellan den importerade och exporterade spanmålen. Men om deremot en tull finnes på spanmål, som förhindrar en dylik kombinerad rörelse, så blir följden, att den norrländske köparen — till protektionisternas stora glädje — måste hemta sitt behof i Skåne, hvarest han naturligtvis får betala lika mycket som genom export till England kunde erhållas. Men hvad har då händt genom detta tvång på rörelsen? — Jo, att producenten i Skåne ingenting vunnit, utan fått alldeles detsamma som om ingen tull funnits och varan blifvit exporterad, men att konsumenten i Norrland blifvit nödsakad att betala sitt behof dyrare, och att landet gått miste om den vinst, som genom ett öfverskjutande exportvärde eljest kunnat uppstå; hvartill ytterligare kan läggas förlusten af minskad förtjenst för sjöfarten, som i ena fallet blott haft att besörja en transport, nemligen från Skåne till. Norrland, men i andra fallet skulle hafva fått verkställa två resor, nemligen mellan 1iysk hamn och Norrland, samt emellan Skåne och England. Jag hemställer nu, om det kan vara skäl att genom lagstiftningen framtvinga sådana förhållanden, hvilka i mångfaldiga afseenden kunna medföra olägenheter och förluster! Man anför såsom försvar för de föreslagna åtgärderna, att anspråken äro så måttliga och att en så ringa tull som 10 å 15 öre för en kubikfot säd eller för ett lll. mjöl, samt 1, 2 och 3 öre pr . för kött, fläsk, ost och smör, icke kan verka till ett oskäligt fördyrande af dessa effekter. Men om dessa afgifter icke anses medföra nägon anmärkningsvärd prisstegring, så har man ju också förfelat ändamålet med hela åtgärden, som just går ut på att till förmån för landtmannen höja priset på de ifrågavarande produkterna, och man har då icke allenast gagnlöst förbrutit sig mot rättvisans och billighetens fordringar, utan ock åstadkommit en för hela rörelsen — och således äfven för producenterna sjelfva — väsendtlig olägenhet genom den olika behandling dylika varor måste underkastas, om de äro tullpligtiga, emot om de äro tullfria. Och då man nu så ifrigt eftersträfvar att äfven genom medel, som, i min tanka och enligt hvad jag sökt visa, icke kunna med billighet försvaras, förhöja priserna på dessa äfven för den fattige mest oundgängliga lifsförnödenheter, så frågar jag om närvarande förhållanden verkligen gifva någon anledning att påyrka en dylik konstlad prisstegring? Jag frågar, om det icke kan vara skäl, att man finner sig belåten då man erhåller ända till 11 a 12 rdr föl och der: uppSS qvantitet spanIc tillgång fin