Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1866, sida 2

lof af Frankrike att antaga anbudet af en annan allians! Är det då icke tydligt, att i den mån en annan allians är sannolik, skall den franska alliansen så mycket lättare kunna undvaras? Visserligen vill man icke öfverallt erkänna detta, men jag har skäl till den förmodan, att man åtminstone i Tuilerierna är i fullkomlig kännedom om huru sakerna stå. Man vet ganska bestämdt der, att monarkien måste föra krig, ifall den icke skall inkastas i en ny revolution. Det kan icke vara tvifvel underkastadt hvilket alternativ Napoleon III skall bestämma sig för. Man ve desslikes i Tuilerierna, att Italien så mycke gladare helsar den preussiska alliansen som den franska under årens förlopp blif vit alltmer och mer tryckande. Napolcor IIT är en alltför klok politiker, för at strida mot en sådan ställning, i stället fö att draga nytta af den. Så snart han er känner nödvändigheten af en sådan allians och ett krig mellan Österrike och Preus sen, skall han helt visst blifva den tredj bundsförvandten. Kanske att han reda så är. Om furst Metternich vore lika för faren i den kejserliga politikens irrgångar som i Saint-Clouds lustträdgårdar och Com piegnes jagtmarker, så skulle han helt viss hafva så väl reda på prins Napoleons andr: resa till Italien — ty att prinsen företagi den, såsom uppgifvits, för att studera då antiqvariska samlingarne i Perugia, läre väl ingen kunna tro — att han icke a Droyn de Lhuys skulle behöfva någrnärmare upplysningar om ändamålet mec densamma.