Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 april 1866, sida 2

Det har redan blifvit anmärkt, att on det fria utbytet i fråga om jordbrukets al ster får fortgå sin lugna och lyckliga gång så skall en följd bland andra deraf blifva att Sverges produktion på detta område söker sin afsättning alltmera åt vester framförallt till det starkt konsumerand England. Men tomrummet efter en sådai afsättning måste fyllas och detta sker ge nom en tillförsel från öster, hufvudsakligei från Finland. Låter man rörelsens oi sin jemna naturliga gång, så kommer der att likna en sakta framskridande flod, riktning från öster till vester. Sverge bli! mellanlandet mellan Finland och Östersjö provinserna å ena samt England å andr: sidan, hvaraf åter skulle följa, att de va ror, som utbytas mot jordbruksalstren komme att också gå öfver Sverge, i mot: satt riktning, eller från vester till öster derest icke denna naturliga och för vår land lyckliga rörelse försvårades och til en del omöjliggjordes genom importtullarne här och i Ryssland. Men importen af jordbruksoch ladugärdsalster från Finland, har ej blott er ekonomisk, utan ock en politisk sida, at! icke säga moralisk. Aftonbladet ägnar ål detta ämne en sakrik framställning, son väl förtjenar att behjertas af dem, på hvilka frågans afgörande beror. Med afseende på stadgandena i 1838 års uti afgjordt protektionistisk anda affattade traktat yttrar tidningen: .Dessa till olaga trafik uppmuntrande bestämmelser voro gällande till år 1855, då alla dylika varor blefvo tullfria; en tidrymd lång nog att intvinga handeln i nya mindre naturliga kanaler, lång nog att vidga svalget emellan tvenne folk, som i lust och nöd under århundraden varit trofast förenade och om ännu åtskilda i det politiska så oändligen väl kunde fortfarande hafva varit såsom goda grannar gemensame arbetande på siu ekonomiska utveckling och förkofran. När denna olycksbringande traktat af 1838 åstadkoms, hvil