Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 april 1866, sida 2

kens ärender gingo väl, jemte sina egna, åra protektionister, om ej den ryska statskonstens. Det hade måhända blifvit denna makt ganska svårt, att afvänja finnarne från den förtroligare samtärdseln med Sverge utan det kraftiga bistånd som erhölls af de svenska protektionisterna. Man kan emellertid under den långa följden af förhandlingar alltifrån 1809 till och med 1838 omisskänneligen spåra en oaflätlig sträfvan att försvåra afsättningen af finska produkter i Sverge. Utom det politiska målet ingick häruti rena ekonomiska frågor. Man visste att Finland till en väsentlig del varit svenska hufvudstadens visthus; man ville stänga igen den gamla dörren på visthuset för att så den nya, som vette österut mera begagnad. Detta lyckades så, att när efter 1855 års krig de finska produkterna ånyo kunde i Sverge tullfritt afyttras, så hade vanans makt redan gjort sig i så hög grad gällande, att det fordrades en följd af år för att besegra densamma. Och ett sådant sakernas lige vilja våra protektionister återkalla, sedan de sista nrens erfarenhet visat, huru liflig handelsgemenskapen emellan Finland och dess gamla moderland kan bli äfven under de mest ogynsamma tidsförhållanden, om den blott ej hämmas genom tryckande kedjor af den art, som tillämpats derå. För att bevaka vissa jemförelsevis små kategoriers intressen, draga de ej i betänkande att arbeta för en sak, som måste i så många afseenden skada fosterlandets, och om de lidit ett nederlag, som varit egnadt att nedstämma deras mod, dyka de åter upp på ett annat håll och kämpa med en it dighet, som i sanning skulle varit värdig ett bättre mål, för de kära höga införselafgifterna. Om de derigenom skulle resa ännu en annan mur mellan fosterlandet och Finland än den, som redan skiljer de en gång nära förenade länderna på ömse sidor Östersjön ifrån hvarandra, om de skulle hindra Sverge från att spela den vigtiga roll i handelsverlden, för hvilken dess i detta hänseende fördelaktiga läge mellan norra Europas östligaste och vestligaste länder tycks ha bestämt det, så bekymrar detta dem lika litet som den omständigheten, att genom de åsyftade förhöjningarna af införseltullarna lifsförnödenheterna fördyras för alla samhällsklasser — äfven för de fattigaste. Och dock vilja de anses såsom varma fosterlandsvänner, såsom de der ha en särskild mission att frälsa det stackars Sverge från total ekonomisk ruin, och i denna afsigt bemantla de sina syften med granna fraser, hvilkas ihålighet dock svårligen kan undgå den oväldige granskarens uppmärksamhet.