Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 april 1866, sida 2

Skorrt allseCchHauCc D0111 DRALIM. Storthinget har för anskaffandet af ett tidsenligt artilleri för flottan samt för ombildning af äldre kanoner till reffelkanoner beviljat 20,000 spdr årligen. — Cricket-Club. En engelsk affi man, som är bosatt i Kristiania, har förökt anordna en dylik klubb derstädes, till följe hvaraf flera af hans landsmän och många norrmän, som intressera sig för saken, sistl. Måndag höllo ett sammanträde. Statsrådet Wergeland öfvertog ledningen at öfverläggningen, en komitt, bestående af 4 män, inberäknadt kassören, ut och skall anskaffa en ändamålsenlig pla för de spelande, hvarefter sällskapet skall försöka blifva konstitueradt så, att det kan börja sina öfningar på festdagen, den 17 Maj. Utvandringen till Amerika. Briggen Åtal mtar, kapten L. Röd, utklarerade i Måndags från Kristiania till Qvepec med 177 emigranter. — Från Bergen skrifves den 12 dennes: Med Frammesankom i förrgår från Sogn en stor mängd personer, som i nästa vecka skola afresa till Amerika. Vikingen är befraktad att göra 3 turer till Sogn och 1 tur till Harde inger för att hemta utv andrare, af hvilka I, OOO å 1, 200 skola ankomma endast med detta skepp. Från Throndhjemsfjorden väntas .,Oskar äfven med emigranter. Förutom dessa extra sändningar kommer den odinarie ångfarten sannolikt att mycket anlitas af amerikafarar e. Ianledning af alla dessa utvandringar skrifves från Söndfjord: I vår ser det ut som om en hel folkvandring skulle komma att ega rum till det fjerran vestern. Härifrån begifva sig många, och från Sogn berättas halfva befolkningen stå med vandringsstafven i hand för att säga det gamla N farväl. I så fall upprepas nu, hvad som hände för 1,000 år sedan, vid utflyttningen till Island, då Sogn i stort gick före de andra fylkenai utvanDen tiden var det Harald ,,Lufa och hans st svärfader Hakon Jarl Grjotgardsson, hvilk lystnad dref de rika och myndit Westerhafvet. Nu är det hoppet om st rre rikedom eller bättre bergning derborta som — i förening med kulturens vexande fordringar på li locka isynnerhet de mindre lyckligt lottade bort från det fattiga fosterlandet. Dock, det är långtifrån endast de, som här lida nöd, hvilkas håg står till fjerran land. Nej, man kan nästan säga att det es ingen, hvars vilkor och ställning må vara hvilka som heldst, för hvilken ej detta underland -leker i hågen. Och hvad skulle väl afhålla hvar och en, som på något rimligt sätt kan realisera sin ezendom här eller kan få behöfliga respenningar, från att fara från dessa torftiga bygder till Amerikas guld och gröna skogar? Från gossen på 12—14 år till gubben på 70 finnas tanken på och förhoppningen om Amerika hos alla. Äfven qvinnorna hafva blifvit fattade af den allmänna utvandringsfebern. ,,Amerika-bref är den käraste läsningen för folket. Amerika och dess herrlighet talar man om under dagen och drömmer om under natten. Såsom en medverkande orsak till utvandringslusten vill jag oc i förbigående nämna ett nationaldrag, hvilket visserligen tillhör hvarje norrman, men dock nu såsom i forntiden — 3 vara aldra starkast framstående hos den Westanfjeldska befolkningen, nemligen: att man ej tål det ringaste band på den personliga friheten. Derför binder man sig blott ytterst sällan såsom Husmand, och — da jag har erfarit — endast på vissa, heldst ytterst få dagar. Man reser sig heldre en hydda på ett naket skär och litar på sjön, hvilken sällan låter sina söner svälta ihjäl, fastän han ofta på annat sätt kräfver lif. Ett husmansstånd kan således knappast sägas finnas här... Man ser af sagorna och historien, att Harald Hårfager mot slutet af sin regering fruktade för att Nor ge skulle beröfvas sina innebyggare genom utvandringen, isynnerhet till Island. Finnas skäl till en dylik fruktan nu? Lyckligtvis framgår af folkräkningen, att vi under de sednare åren fått ett öfverskott att aflemna, om icke just i de landsbygder, hvarifrån de flesta utvandra. Har man då ingen annan skada att frukta af Amerika-febern? Nej. Tvertom. Den är visserligen, liksom alla Försynens vägar, af nytta. Jag skall blott, såsom några af dess närmaste följder, påpeka först den flit, ordning och sparsamhet, som den amerikanska .iden tvingar sina fattiga anhängare att iakttaga för att kunna samla respenningar. Dernäst kommer, att dessa trakter, så underligt det än kanske låter, äro, oaktadt sin ringa folkmängd, dock mycket öfverbefolkade. Den gård eller jord, som fordom var en mans egendom, är nu delad eller klyfd i 5—10 å 15 smålotter, af hvilka hvar och en med knapp nöd -när allt slår väl till kan föda sin bonde och hans familj, men också med -möd: men inträffar mis t eller .,oår på land och ha sitter man straxt på bar backe. Har nu utvandringen, om det är att hoppas och som redan ra fallet, till följd att dessa smålotter samlas under en egare, så kan härigenom ett mera välmående bondestånd i dessa trakter åter uppkomma, och detta är ej allenast att önska, utan rent af en nödvändighet, såvida denna orts bondestånd skall kunna blifva delaktigt af en högre kultur.