Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 april 1866, sida 2

kare syra, och i närmaste sammanhang härmed står mineralets egenskap att medl: saltsyra afgifva den för bomullsindustrien numera alldeles nödvändiga klorgasen. Till följe häraf har brunstenen erhållit en vidsträckt användning, hvarvid dock endast dess syrehalt förbrukats och den i mineralet ingående metallen varit ansedd såsom fullkomligt värdelös. Först under de sednaste åren har denna metall erhållit någon användning. Man har nemligen märkt, att en ringa manganhalt meddelar åt vissa jernsorter särdeles godartade egenskaper, och manganmalmsgrufvor eller manganhaltiga jernmalmer hafva derföre blifvit synnerligen eftersökta. Lyckligtvis har man äfven i flere af våra jernrika provinser funnit betydliga qvantiteter dylik malm, ofta der man minst anat det, vid ödelagda, förut på jernmalm bearbetade grufvor. Sålunda har t. ex. bergskonduktör Igelström funnit, att större delen af den s.k. jernmalmen från ett par smärre skärpningar 1 Wermland i sjelfva verket ej utgjorts af jernmalm, utan af ett för Sverge nytt mangan-mineral, Hansenannit. Långt före manganets upptäckt kände man ett ämne, hvilket till sina kemiska frändskaper i många hänseenden är närbeslägtadt med mangan, nemligen magnesian eller talkjorden. Dess hvita, stoftformiga förening med kolsyra, Magnesia alba, såldes länge såsom ett undergörande universal-medel emot alla sjukdomar och ännu använda läkare betydliga qvantiteter af såväl detta som åtskilliga andra magnesiasalter, men någon teknisk användning har detta ämne först erhållit på sednaste åren genom Bunsens och Matthiessens framställning af dess metalliska radikal. Hvar och en har väl någon gång varit i tillfälle att beundra det vid denna metalls förbränning erhållna praktfulla, rent hvita ljus, i hvilket man med lätthet kan urskilja de obetydligaste färgskiftningar och hvilket derföre i en framtid sannolikt kommer att göra fotografens och målarens arbetstid oberoende af det hos oss under vintermånaderna så sparsamma dagsljuset. Visserligen är framställningen af denna metall ännu förenad med många svårigheter. Dess pris är derföre ännu allt för högt, för att detta vackra lysningsmedel skulle erhålla något allmännare användande, men man kan dock göra sig ett begrepp om den framtid denna industri eger, då man betänker att flerestädes äfven i vårt land finnas outtömliga tillgångar på stenarter, hvilka innehålla omkring 14 proc. metallisk magnesium, och att svårigheterna vid dess framställning ur dessa malmer med sådan hastighet undanrödjas, att metallens pris för det närvarande knappast är en 10:del af hvad det ännu var för fyra år sedan, oaktadt produktionen under denna tid mångdubblats. Magnesium framställes, såsom bekant, genom att sönderdela klorI magnesium antingen med natrium eller på elektrisk väg, och dess ännu ganska höga pris beror till en del på svårigheten att erhålla vattenfritt klormagnesium. Denna svårighet har nyligen på ett ganska oväntadt sätt blifvit öfvervunnen, i det man hörjat framställa magnesium direkte ur ofvan omtalade, vid Stassfurt i oerhörda massor förekommande mineral, Carnallit. Detta ämne, som förut endast egde ett rent theoretiskt intresse, har sålunda blifvit det vigtigaste råmaterial för såväl kalium-salter, som metallisk magnesium. För några månader sedan redogjorde S:t Claire Deville inför franska akademien för ett af honom upptäckt nytt användningssätt för talkjord, hvilket torde hafva en stor framtid och förmodligen kommer att ersätta det i sanning usla gipsmateriel, som konstnären nu ofta måste nöja sig med, med ett ämne lika lätt att utan tillhjelp af värme använda till afgjutningar, som gipsen, men hvitt, hårdt och glänsande som marmorn. Denna konstgjorda marmor erhålles om en blandning af krita och vattenfri magnesia utröres med vatten fill en lagom tjock deg. Efter någon tids förlopp förenar sig magnesian kemiskt med vattnet, hvarigenom massan blir hård och marmorlik. Samma ämne tyckes äfvenledes lämpa sig till hydrauliskt murbruk, och utförliga försök i denna rigtning pågå, för det närvarande i hamnen vid Bouslogne, under ledning af skickliga ingeniöter.Talaren fortfor: Tiden medgifver icke att här lemna en fullständig redogörelse för alla andra under de sednaste tiderna ny-upptäckta råmaterial, eller för de nya användningssätt, Isom förut värdelösa mineralier erhållit. Men det som redan blifvit anfördt må va