Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 april 1866, sida 2

Det tyckes visserligen, som om detta sk stora problem nu ändtligen vore nära sin l ösning genom det af Ward föreslagnass sättet att sönderdela seltspat medelst smält-i ning med sfluss-spat och kalk; men några större massor af sålunda framställda kalisalter hafva dock ej ännu kommit i hanleln. Oaktadt man åtminstone i vårt land nästan öfverallt trampar på rika kalimalmer, så vore man derföre ännu hänvisad till det gamla, vår tids industri föga värdiga sättet att bereda pottaska genom förbränning af växter, om ej ett af de märkligaste och värderikaste mineralfynd, som geologien vet omtala, åstadkommit en alldeles oförmodad omgestaltning ihela kaliindustrien. För omkring 10 år sedan undersöktes på hr Roses laboratorium i Berlin ett nytt mineral från Stassfurt nära Magdeburg, hvilket befanns utgöra ett dubbelsalt af klorkalium och klormagnesium och erhöll namnet Carnallit. I början ådrog sig detta mineral föga uppmärk-. samhet och man ifrågasatte tillochmed att nedlägga hela grufarbetet med anledning. af den mängd fremmande salter, som förorena de öfre lagren af bergsalter vid Stassfurt. I hopp om att finna rent koksalt djupare ned fortsattes dock det påbörjade schaktet. Redan på 1,000 fots djup mötte man rent bergsalt, som genast blef föremål för en så vidsträckt grufbrytning, att Stassfurt för det närvarande utgör en af Europas mest gifvande saltgrufvor. Först långt sednare egnade man uppmärksamhet åt de öfre lagren, hvilka tycktes utgöra en oredig blandning af lera och en mängd olika förnämligast svafvelsyrade salter, och man upptäckte snart, att bland dessa lager fanns en egen afdelning af betydlig mäktighet, hvilken till mer än hälften bestod af kalimineralier, förnämligast Carnallit. 1 midten af ett bland verldens rikaste sabriksoch åkerbruksdistrikter hade man sålunda oförmodadt påträffat en alldeles outtömlig tillgång på lösliga kalisalter, en ny källa till rikedom och välstånd, om hvars värde man ännu knappast kan göra sig en föreställning. 20 kemiska fabriker äro redan sysselsätta med renandet och förädlandet af dessa vid grufvornas upptäckt såsom alldeles värdelösa förbisedda mineralier, och till dess någon likartad aflagring träffas på något annat ställe af jordklotet eller tilldess en method upptäckes att med fördel ur fetlspat framställa kalisalter, så torde nejden af Stassfurt blifva säte för verldens kali-industri, d. v. s. för framställning af en mängd ämnen, hvilka äro nödvändiga vid beredning af såpa, vissa glasarter, krut, en mängd färger, mineraliska gödningsämnen m. m. År 1774 upptäckte Scheele en ny med alkalierna beslägtad jordart, hvilken tillfölje af sin tyngd benämndes baryt och i början ansågs såsom ganska sällsynt, ehuru man sedermera ferestädes i den fasta jordskorpan funnit betydliga aflagringar af detta ämne, merendels i förening med svafvelsyra såsom tungspat eller med kolsyra såsom witherit. Kort efter barytens upptäckt fingo åtskilliga af dessa föreningar en vidsträckt användning inom kemien såsom medel att upptäcka och afskilja svafvelsyra, och småningom började man äfven att använda detta ämne inom techniken till hvitfärg, fyrverkerisatser o. s. v. Öfver hufvud taget har dock baryt-industrien varit temligen inskränkt till dess den under de sednaste åren fått en oväntad utsträckning, isynnerhet genom barytens användning vid sockerfabrikerna, hvarest man med dess tillhjelp ur sirapen tillgodogör en vida större del af rörsockret än förut m. m. Barytens egenskap att vid en viss värmegrad binda syre för att sedan vid starkare upphettning eller behandling med en syra åter afgifva det, torde i en framtid ytterligare för denna jordart bereda en mångfaldig användning vid blekning, framställande af syrgas o. s. v. Slutligen ha under de sednaste åren utförliga försök blifvit gjorda att genom användning af baryt förenkla soda-fabrikationen, och det synes som om en fullständig förändring i denna vigtiga industrigren inom kort skulle förestå. Denna jordart, som länge endast var af rent theoretiskt interesse, är derföre på väg att få en vidsträckt användning, och de förut värdelösa aflagringarne af dess kolsyrade och svafvelsyrade salter hafva blifvit mycket eftersökta. Upptäckten af baryt föranleddes af undersökningen af ett redan förut till åtskilliga techniska ändamål användt, ehuru länge endast ofullständigt kändt ämne, Brunsten, hvars hufvudbeståndsdelar utgöras af en med jernet beslägtad metall, mangan och syre. En del af det syre, som ingår i brunstenen, är så svagt förenadt med metallen, att det frigöres om mineralet upphattac Allaor am dat bahandlas mad on ctara