Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 april 1866, sida 1

ker åter till mig och yttrade sin förvåning öfver att finna dörrarne till hyddan och fängelset öppna. Nästan mot min förväntan talade han tydligt och med mycken öfverläggning; den sysselsättning, åt hvilken han under dagen hade hängifvit sig, tycktes hafva på samma gång kroppsligt angripit honom, ty ehuru han ansåg mitt och Svartfogels möte såsom ganska farligt till sina följder, yttrade han likväl icke ett enda ord af klagan eller otålighet. Blott på de dystra veck, som i större antal visade sig på hans breda panna, insåg jag att djupa bekymmer nedtryckte honom, och att de förhoppningar, som under den förflutna natten uppfyllt honom, hade bleknat betydligt. Jag anade hvarför han hade aflägsnat sig från byn, men det lyckades mig ej att erhålla några närmare underrättelser om de förberedelser till flykt, som han hade vidtagit. Jag måste således foga mig i det oundvikliga; dessutom dröjde icke Werker tillräckligt länge i mitt fängelse för att kunna utveckla sin plan och omnämna dess enskilda biomständigheter. Han åberopade sig på att äfven han måste vara varsam och aldra minst låta Svartfogel anträffa sig i min håla, och endast med möda, samt efter många ifriga frågor, erfor jag till min glada öfverraskning, med hvilken en icke ringa grad af oro emellertid äfven förenade sig, att den uppgående solen antingen skulle finna oss i full flykt mot Missouri eller mig som ett stelnadt lik. Oaktadt min otålighet att blifva djupare invigd i Werkers planer, för att desto lättare kunna handla i öfverensstämmelse med honom, bidrog hans beslutsamhet likväl