lände förekommits. Hunger, sjukdom, förnedring ch död — se der hvad vi nu uträttat med vår inska tröghet. — Äfven till denna stad hittade lessa .,samhällets olycksbarn vägen. I hvarje zärd gingo de öranderdSnart är en liten ort som denna genomstokad, då man vecka efter vecka knappast kan taga knifven från brödet och dag efter dag lemnade en skärf åt 50 å 75 persoer — så måste man tänka på något lämpligare tt att hjelpa. — Stadens herrar sammanträdde öre och diskuterade saken. Ett fattigherberge åg man sig, i brist på lokal m. m. icke kuna inrätta, men ett arbetshus bestämde man sig för och blef detta på följande sätt organiseradt: de fattiga skaffa sig nattlogis i staden. Om dagen infinna de sig i arbetshuset, der de tillsvidare syssättas med med pertoch drefspritning samt komma vidare att karda kohår och spinna det till mattgarn. De som kunna arbeta måste det. agande socknars fattiga emottagas endast ungsvis. För födan är sörjt sålunda: En mängd af stadens fruar gifva hvar i sin tur middag, bestående af en mark bröd och soppa. Denna middagsspisning räcker till slutet af April och sedan — kommer tid så kommer råd. Till denna table dhote få endast de fattiga tillträde, som äro försedda med arbetshusdirektions pollet. Blir af middagen något öfrigt skickas det till arbetshuset och utdelas åt de armaste vid qvällsvarden, som vanligen består af en mark bröd, salt och svagdrika. Frukost har man ej; men svagdricka bestås till dryck dagen om. Två veckor har inrättningen existerat och hyst omkring 90 personer dagligen, mest från Nilsiä och Tuusniemi. Lokalen har en välvillig man gratis upplåtit, ved erhålles af en annan och svagdricka af en tredje. Medel till inrättningens bestånd: subskriptionslistor, besparade soircemede! och så skola vi för den goda saken gifva sällskapsspektakel. För att kraftigare och mera gerna kunna lemna sitt bistånd ha fruarne aflyst sina namnsdagar för i år. Herrarne behålla sina till tröst den allmänna bedröfvelsen. När man inträder i arbetshuset. mötes man a en nedslående anblick. Utmerg sestalter sitt: der vid sitt arbete eller sköta om skrikande, kry pande, sjuka eller döende barn. — i prof på eländet! — En hustru kom med fyra små barn, hvaraf ett mycket ofärdigt. Tre af dem dogo, det ena efter det andra, på gen hit af köld och brist, men det fjerde — de ofärdiga — lefver. På denna färd, huru mång; gånger sammanpressade sig ej det arma moders tat? Och att dessa olyckliga, hvad detta hjert angår, dela de lyckliges känslor ser man deraf att då ett barnlöst herrskap af en qvinna begärde til fosterbarn ett af hennes små, hon blott fastar omslöt den lilla och svarade , Nej, goda herrskaj nog hjelper Gud ännus Ytterligare mötte jag i staden en hustru me barm Mannen hade gått bort, Gud vet hvar på arbetsförtjenst och familjen var nu på väg af l uppsöka honom på måfå, dit han först sagt sig g Ett af barnen hade på vägen fått smittkoppor svårt således att få stanna någonstådes. Fra I måste det gå. Och huru gick det sorgliga tå I vid tillfället fram? — jo kälken, i hvilken sa sden sjuka tvååringen, drogs af en 1.äring, dere ster gick modren, bärande en 5 veckors gamma soch sist af alla stultade mödosamt fram en fyr åring: klagande: ,.iti, äiti, en jaksa, enään, paleltun I! — — —