Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 april 1866, sida 1

Diskussionen i Presteståndet rörande utvidgade medborgerliga rättigheter för främmande trosbekännare. Vi anse oss böra återgifva den sammanfattade redogörelse för denna debatt, som förekommer i P.-T. Förslaget härom, som innefattas i konstitutionsutskottets memorial Å 10, tillStyrkande den ändring i 28 8 R.-F., att till flera befattningar må kuna utnämnas bekännare af annan troslära än den rena evangeliska, föredrogs. Diskussionen öppnades af biskop Anjou med det tillkännagifvande, att han i utskottet skulle velat instämma i den af biskop Bring afgifna reservation, men hade varit hindrad att närvara, när utskottets beslut fattades och tillade, att utskottets förslag i fiera fall vore otydligt, då de t. ex. tyckes lenma öppet att till förestån dare för folkskolärare-seminarier och til chefer för undervisningsbyråerne i Ecklesiastik-departementet förordna fremmande trosbekännare. Yrkade afslag. Flere instämde. Den åberopade reservationen af biskop Bring är af följande lydelse: Utskottets i detta betänkande framlagda för-lag till ändring af 2S:de S:n Regeringsformen har jag med min röst icke kunnat understödja 1:0) emedan jag icke anser det stå väl tillsammans med svenska samhällets egenskap att vara och väl fortfarande vilja vara ett kristligt samhälle, om tillträde till statens flesta vigtigare embeten öppnas personer, som sjelfva icke ens i någon form bekänna kristendomen; 2:0) emedan jag likaledes anser det fullkomligen inkonseqvent, att personer, hvilka (såsom judar och katholiker) ännu genom sin trosbekännelse äro ovilkorligen utestängda från utöfningen af den allmännaste medborgerliga rättigheten (riksdagsmannakallet), likväl förklaras kompetente till statens administrativa embeten; 3:0) emedan jag i ingen händelse kan anse den föreslagna förändringen vara af någon sådan brådskande nödvändighet påkallad, att den afgående representationen bort med densammas förberedande sig befatta; 4:0) emedan jag, beträffande enskildheterna i förslaget, funnit det föga välsammanhängande att, under det man för domare bibehållit föreskriften att vara af den rena evangeliska läran, de juridiska lärarebefattningarne vid universiteterna — ja till och med den profession, som bland annat har svensk kyrkolag till läroämne — dock ansetts kunna och böra förses med innehafv arc, utan allt hänseende till desses trosbekännelse. Doktor Lindgren motsatte sig förslaget af formella skäl; den nuvarande representationen borde icke föreslå några grundlagsförändringar för den kommande, som under ett nytt statsskick sammanträder och måhänds igt icke skulle vilja godkänna den gamlas åtoöranden. D:r Sandberg m. fl. instämde. Professor Ribbing försvarade utskottets förslag i ett längre anförande, hvari han emot biskop Brinas reservation anmärkte, att talet om ett ..kristligt samhälle ej var fullt adeqvat; svenska samhället vore en stat: med lagar, författningar och förhållanden, som böra hafva en kristlig karakter, och det vore bra mycket kristligare om staten erkände alla sina medlemmars värde och rättigheter, än att som nu sker betaga en del af dem möjligheten att gagna. Någon inkonseqvens kunde tal. ej finna deri, att personer. som genom sin trosbekännelse äro utestängda från riksdagsmannakall, dock användes i statens administrativa embeten; ty i ett protestantiskt land böra väl medlemmarne af regeringen vara protestanter, men likasom en familj kan utan tvekan antaga tjenare af annan trosbekännelse än d. ga medlemmar, så kan väl staten använda fremmande trosbekännare till tjenstemän. thöll vidare ständernas rätt att antaga ändrir g i grundlagen hvilande till den nya riksdagen; ty den nya statsformen borde ej betraktas som ett afbrott i nhällslifvets kontinuitet. Tal. erinrade att fremmande trosbekännare såsom universitetslärare äfven kunna tolka svenska kyrkolagen, ty den är en allmän lag, som alla andra, och äfven vi kunna ju utan fara för vår religion a jus romanum. Den ifrågavarande lagförändringen är nödvändig, ty den är billig och innebär en msajligne för staten att med fördel använda judiske trosbekännare i sin tjenst, sedan desse numera intaga samma ståndpunkt i afseende på bildning som andra statsmedlemmar och erfarit behofvet att genom sin intelligens gagn: det gemensamma fosterlandet. Tal. återkom i il, att en orättvisa aldrig kan inneb något kristligt utan snarare en reminiscens af motsatsen. Vid universiteten hade man nu länge sett judar göra stora framsteg, men likväl hafva de varit utestäng r att använda s kunskaper. I afseende på föreståndare för skollärare-seminarier och expeditionschefer i ecklesiastik-departementet ansåg tal. dels att utskottets slag vore tillräckligt tydligt, dels att man väl borde hysa förtroende till ecklesiastikministern. Doktor Rundgren påpekade att i en fråga som denna kan icke den ene öfvertyga den andre; tal. hade ej heller blifvit öfvertygad af den föregående tal:s abstrakt filosofiska be saken måste för is praktiskt, och så hadegutskottet äfven i viss mån gjort, då det för undantag qvinnan till mig, medan hennes följeslager