Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 april 1866, sida 2

VARAR. Göteborg den 13 April. Staden och Länet. Dödsfall. F. d. lektorn vid Göteborgs Gymnasium, filos. doktorn C. Thunberg afled den 6 dennes å Håga i närheten af Upsala vid omkring 60 12 års ålder. — Räddning. I går vid middagstiden tilldrog sig i närheten af Lindholmen å en fiskarbåt den händelse, att då en af fiskrarne gick upp i masten för att skära in en talja, båten, som var rank, kantrade och samtliga i densamma varande 5 fiskare kommo i vattnet. Lyckligtvis observerades deras nödställda belägenhet af kapten Petterson, förande ängslupen ,,Göthen, som skyndade till stället och lyckades rädda alla 5 karlarne. — Förordnande. Göta hofrätt har förordnat v. häradshöfdingen F. M. Colliander att till den 13 nästk. Juli förvalta domareembetet och handlägga skiftesmål i Säfvedals härad. — Lotsväsendet i Bohuslän. Under denna rubrik återgaf H.-T. d. 7 d:s utur Bohusläns tidning fyra sakförhållanden, hvilka gåfvo vid handen att lotsarne på Käringön och Väderöarne samt i Lysekil icke skulle fullgjort sina åligganden, ehuru vi uteslöto de bittra anmärkningar, hvarmed B. T. beledsagade dessa uppgifter. Handlingar föreligga oss nu, hvilka visa att ätminstone 2:ne af dessa berättelser varit grundfalska. I fråga om Vaderolotsarne uppgafs: att en d. 12 Febraari strandad norsk brigg, hvars manskap i 36 timmar uppehöll sig på vraket och observerat båken från ön, väntat under denna tid förgäfves på bjelp från lotsarno, emedan desse , behagat fara in till fastlandet på kalas. Slutligen dogo 10 man af besättningen och 2 passagerare; de qvarlefvando nödställde räddades af en kapten A. Stenström. Med denna upprörande berättelse förhåller sig i verkligheten sålunda: Natten till den 24 Februari, kl. 12—2 på natten, strandade under tjocka norska briggen Maria Albertina, förd af kapten E. Andersson från Fredrikshall, med 10 mans besättning och 4 passagerare i Södra Väderöskäron, omkring en half mil från lotsplatsen. Fartyget stötto, kantrade och förlorade stormasten. — Tjockan fortfor hela dagen den 24, så att de nödställde omöjligt kunde bemärkas, hvaremot, då påföljande morgon vädret något klarnade, lotsarne genast ankommo till fartyget och upptogo de qvarvarande, en vid fallt lif, en annan skenbart död, hemförde dem och gjorde allt hvad i deras förmåga stod att bjelpa den förre och återkalla den sednaro till lif, ehuru detta ej lyckades. Lotsåldermannen begaf sig genast till Strömstad att anmäla olyckan. — Rederiets ombad har sedermera förklarat att han ansett lotsarne hafva gjort allt, som stått i deras förmåga, vid denna olyckshändelse, hvarför de ock af norska regeringen erhållit en gratifikation för deras möda. Hvad angår det omtalade , kalaset, så afses dermed troligen den omständighet, att en af lotsarne, hvars barn dött, jemte lotsåldermannen, och möjligen en man till, begifvit sig till Qvillo kyrka, för att begrafva det döda barnet. Deras återkomst från denna sorgliga förd förhindrades just af samma oväder, som vållade det omnämnda skeppsbrottet, men på lotsplatsen funnos dock tillräckligt många lotsar, hvilka, jomte de återkomna lotsarne, verkställde den omnämnda bergningen, hvari, såvidt man känner, alltså ingen kapten Stenström deltagit. En annan berättelse rörer äfvenledes ett norskt skepp, Ocean, som säges hafva strandat den 20 Mars 1865 på en holme kallad Bonden, dervid tvenno man räddades af samme kapten Stenström. Härmed afses troligen samma händelse, som i Handelstidningen af den 3 Jani 1865, i bref från vår korrespondent på Lysekil af den 1 Juni, således vid tiden för de stormar, som då, såsom man torde erinra sig, rasade på denna kust, beskrefs sålunda: Natten till i går strandade vid skäret Sör Bonden utanför Lysekil norska skeppet Oscar, hemma i Dröbak, fördt af skepparen C. Janson, på resa från Nieuwediep i Holland till Gefle i a