dre del gå förlorad för inteckningshafvare i sastighet. Nu har åter förekommit något som kan bidraga till utredande af förhållandet. Kommissionslandtmätaren J. G. Loberg, hvars egendom under n:o 2 qvarteret Pandora vid St. Nygatan, här i staden, den 23 sistlidne Mars af vådeld skadades, hade hos Stockholms brandförsäkringskontor yrkat att utbekomma det belopp 16,505 rdr 50 öre, som brardkontoret erkänt till betalning. Emellertid hade en inteckningsegare, hvars i egendomen intecknade fordran hvarken var förfallen eller ens till betalning uppsagd, hoa brandförsäkringskontoret yrkat, att till säkerhet för hans fordran måtte innehållas ett densamma motsvarande belopp 15,000 rdr. Till fölie häraf hade kontoret hos öfverståthållareembetets kansli insatt hela beloppet samt hänvisat Loberg att derstädes anmäla sig för summans utbekommande, enär det ej tillkomme direktionen för kontoret att afgöra tvisten emellan försäkringstagaren och inteckningshafvaren. . or Med denna åtgärd var dock ej kommissionslandtmätaren Loberg belåten, utan instämde genom sitt ombud, vice häradshöfdingen O. A Beckman, brandkontoret, med påstående att detsamma, oberoende af den verkställda depositionen, måtte åläggas att utgifva brardskade-ersättningen jemte ränta och lagsökningekostnad, enär dels försäkringstagaren hade uppgjort sitt försäkringsaftal med kontoret och icke vore skyldig att infinna sig hos någon annan, för att beloppet mottaga, samt dels brandförsäkringsaftalet vore oberoende af de i egendomen tagna inteckningar, hvilkas innehafvare till brandskadeersättningen icke hade någon rätt, då deras fordringar icke voro förfallna. Det företeddes härvid ett bevis från innehafvaren af inteckningen på 15,000 rår af innehåll, att han under för handen varande förhållanden afstod från sin ofvanberörda begäran, hvarefter och sedan brandförsäkrings-kontorets ombud förklarat, att han å kontorets vägnar ej hade något att erinra emot sökandens rättighet att lyfta det i öfverståthållareembetets kanslis vård insatta beloppet, och sökandens ombud afstått från anspräket på ränta och lagsökningskostnad, det beslut fattades att det deponerade beloppet skulle till sökanden utassigneras. Fråga är redan å bane att genom ett tillägg i brandkontorets reglemente tillförsäkra vederbörande inteckningshafvare förmånsrätt utisjelfva det brandskadebelopp, som belöper sig å en genom eld skadad, i kontoret brandförsäkrad egendom. — Något om mormoner. I Dag. N:r läses: En person, som i Norrköping nyligen bevistade en mormongadstjenst, berättar derom följande: En Söndagseftermiddag beslöt jag att bevista gudstjensten uti härvarande mormonkyrka. Vid inträdet voro högst få personer samlade, uteslutande tjenstefolk. Då jag inträdde, kom en af tjenstemännen vid kyrkan och lemnade mig en af sektens psalmböcker. Af de psalmer som affjöngos tillåter jag mig att eitera följande profitar: ,Herrliga land, Landet som Moses beskrifvit, Gud har till Josef ) det gifvit. c. samt: .,Vårt land, vårt land, Vårt Zions land, Ljud högt, o dyra ord! c. Åc. Melodierna voro de gamla kända och sånzen anfördes af en bonddräng. Af den hastiga öfverblick jag gjorde i denna psalmbok, fann jag att sångerna — hvilka voro omkring 300 och skrifna alla på folkvismelodier — endast gingo ut på att berömma Utah och uppmana till utflyttning. Efter sångens slut uppträdde predikanten — en smed från grannskapet af staden. — Vid början at predikan berömde han först sig sjelf samt beskref sin omvändelse och sitt dop. Hela predikan gick endast ut på att berömma ,,Det förlofvade landet — deras Zion. Och skriften förklarade han sålunda, att den skulle tydas endast efter materiella grunder och all andemening försvinna. Bland annat sade han: , Tänk om någon af dem, som ännu ej öfvergått till vår lära — hvilken ovilkorligen och el-er all anledning måste vara den rätta — i detta ögonblick skulle dö, så kommer han gensst till helvetet, der han får brinna som torr halmt. (Som man ser, är detta ganska likt vår rena högkyrkas lära.) Som jag hade tillräckligt af detta, så gick jag min väg. — En snabblöpare hade till i Onsdag annonserat snabblöpning utanför Norrtull, hvilken hade ditlockat en betydlig mängd åskådare. Kl. 31 till 4 visade sig snabblöparen, iklädd en ytterst elegant och smakfull kostym, bestående af lysande röd guldstickad mössa, kort jacka af samma färg, Jjusblått bälte, prydt med perlor, svarta sammetsknäbyxor, röda strumpor Åc. Han började, försedd med den vanliga piskan, sitt snabblopp från Lilla Stallmästaregården och sprang utefter trottoaren in genom Haga grindar till den s. k. björkhagen, der han vände och begaf sig samma väg åter. Snabblöparen tillryggalade denna väglängd, hvilket lärer utgöra 2,400 alnar, på den korta tiden af 912 minuter, under hela loppet naturligtvis följd af en täflande pojkskara. — K. stora teatern. Tillkännagifvandet att mamsell Signe Hebbe i Onsdags skulle uppträda i Hugenotterna hade redan på morgonen samlat en queue af folk vid biljettluckan, och på qvällen var huset uppiyldt af en väl disponerad publik, som skänkte sin hyllning åt hvar och en af hufvudpersonerna vid deras uppträdande. Duetten i 3:dje akten mellan Vellertine (m:ll Hebbe) och Marcel (hr Willman) blef lifligt applåderad, och i 4;de akten, der den stora duetten mellan Valentine och Rauol förekommer och hvilken utgör operans glanspunkt, var bifallet stormande. Efter dess slut blefvo m:ll Hebbe och hr Arnoldson inropade. (D. N.) Landsorten. Linköping. Dödsfgall. Den 7 dennes afled i Linköping f. d. statsrådet och generalmajoren C. L. v. Hohenhausen vid 79 års g1AaA. Mate EAAHUCA vttranm hland annat