Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 april 1866, sida 1

— rad oblygt och ett så äkta drag af den i 3erlin herrskande politik, som man döpt ned namnet ,skojare-politiken, att man väl vårligen sett ett fräckare försök att göra vart till hvitt. Det är icke blott den österikiska pressen, som förnekar tillvaron af storrikiska krigsrustningar; icke blott den friga sydtyska pressen, som motsäger denna ir v Bismarcks anklagelse; icke blott de stora engelska och franska tidningarnes korrespondenter i Wien, Pesth och Prag, som uttrycka sin förvåning öfver de kolossala lögner, som hr v. Bismarck i sina organer, Norddeutsche Zeitung, Provincial-Correspondenz och Kreuzzeitung, låter uppduka om Österrikes krigsförberedelser, om truppmarscher, som aldrig egt rum, om armeringen af fästningar, der till dato ett fullkomligt Stilleben herrskat — älven de sjelfständiga prussiska tidningarne, bland hvilka Kölnische Zeitung och andra förskaflat sig pålitliga korrespondenter i de österrikiska gränsprovinserna, anse sig vara sanningen skyldige den förklaring, att ända intill den 4 April hade Österrike icke ens träffat de nödigaste jörsigtighetsmått vid sin gräns, och äfven efter detta datum har Wienerkabinettet ej gjort annat än träffat förberedelser till inkallandet af de böhmiska regementernas permitterade soldater. I österrikiska Schlesien, der enligt de Bismarckska organerna en stor armåkår skulle vara sumlad, befunno sig, enligt säkra underrättelser, endast två bataljoner, ar hvilka den ena räknade blott 380 man. ,Norddeutscho Zoitungs underrättelser om en österrikisk invasions armö, som i hotande massor uppställts vid Preussens gräns, hafva — yttrar Kölnische Zeitung — varit gränslöst öfverdrifna och en tom skräckbild. Preussen har ingen orsak att tillgripa utomordentliga försvarsåtgärder. Detta är det nakna faktum, öfver hvilket vi icke vidare vilja anställa några betraktelser. En statsman, som på sådant sätt låter inför Europa beslöas g med de oblygaste lögner och sålunda betäcker sin konungs namn och sitt fosterlands ära med smuts, på samma gång som han gjort Preussen oenigt inom sig sjelft, förhatadt af sina grannar och isoleradt i politiskt hänseende, skall han i längden kunna hålla sig uppe, då han nu med de mest omoraliska medel söker kasta Tyskland in i ett brodermördande krig? Eller skall denne äfventyrare, hvars alla åtgöranden vittna om gränslös hänsynslöshet och en märkvärdig blandning af savoir faire och kortsynthet, af enfald och , fiffighet, nu ändtligen vara mogen till fall? Alla rykten, att han skulle afgå från sin post, synas i sjelfva verket vara förhastade. Understödd af det I feodala hofpartiet och af den ortodoxa delen utaf presterskapet, tyckes han bibehålla oförsändradt hela sitt inflytande öfver den sjuttioärige inskränkte gamle mannen, som sitter på Preussens tron. Den Gud vill förderfva, slår han med blindhet. Att hr v. Bismarck, för att, om möjligt, 3tillvinna sig tyska folkets gunst, ämnar till-I gripa den utomordentliga åtgärden att i förbundsdagen föreslå inkallandet af ett gemensamt tyskt parlament, är en uppgift, som, så otrolig den låter, synes hafva grund för sig. I förbundsdagens gårdagsmöte väntade man, att en preussisk motion härom skulle inlemnas. Men blotta ryktet, att hr v. Bist marck skulle hysa en sådan plan och att ahan på denna väg hoppades kunna få folkesympatierna för sig, har af tyska nationen 1helsats med hån, löje och förakt. På de person, som med samvetslösa medel bekrialgat och sökt tillintetgöra Preussens egot r. Parlament, ej är rätta mannen att verka för inrättandet af ett tyskt sådant, och icke cas politiska idioter låta numera draga sig vid näsan af slika grofva finter. I Preussen fortgå rustningarne. Frår Schlesien skrifves, att samtliga regementena af 6:te armökåren och det i Breslau nu gar nisonerande 3:dje gardesregementet redar blifvit förstärkta med sina reserver. Alls fästningar i Schlesien armeras och provian teras. Korrespondenser från Frankfort bekrkita att de flesta tyska regeringarne, till svar pi den preussiska cirkulärskrifvelsen af den 2: Mars, förklarat det vara sin öfvertygelse, at Österrike icke ämnar angripa Preussen, sam satt förbandsmagterna, i enlighet med författ