Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 april 1866, sida 3

sen och icke Österrike såsom orsaken till konflikten, att de skola göra Preussen och icke Österrike ansvarigt, om ett krig utbri ster, att de fasthålla vid förbundsakten, enligt hvilken förbundsdagen är det forum, vid hvilket slika tvister skola slitas, och att de i händelse af krig skola ställa sig på den magts sida, som visat sig respektera förbundsförfattningen och velat hänskjuta saken till tysk skiljerätt i stället för att vädja till vapen. Vidare har Österrike gjort ett schackdrag, hvars skicklighet är obestridlig. I en not, som grefve Karolyi d. 31 Mars öfverlemnade till grefve Bismarck, förklarar Wienerkabinettet i de bestämdaste ordalag, att kejsar Frans Josef ej vill taga initiativet till ett beklagansvärdt krig, icke blott emedan hans personliga känslor för konungen af Preussen förbjuda honom det, utan ock emedan han respekterar 11:te paragrafen i förbundsförfattningen. Denna not, som uppmanar Preussen att afgifva en lika otvetydig försäkran om fredliga afsigter, har blisvit meddelad äfven de tyska mellanstaterna och de europeiska stormagterna. Österrikes officiella tidning, som redan för allmänheten omtalat hufvudinnehållet af denna not, tillfogar, att alla de preussiska berättelserna om Österrikes rustningar äro falska. Hela österrikiska armåen befinner sig på fredsfot, och dess infanteri-bataljoners styrka är blott 386 man i stället för 600. Österrikes fredliga förklaring har, att döma af pressen, gjort det bästa intryck på preussiska folket, som till sin ofantligt öfvervägande majoritet är fredligt sinnadt och hvars hat till de hazardspelare, som ännu sitta vid preussiska statsrodret, ytterligare uppflammat genom den ömkliga utsigten att mot sin egen vilja, och blott på grund af en 8. k. skojarepolitik, nödgas offca sina skatter och sina söners blod i ett brödrakrig, som Europa skulle åsett med samma skadeglädje, som om man sett två tjufvar i slagsmål om kon, som de stulit. Ett telegram från Berlin af den 3 låter förutse, att Preussen i den förklaring, som Österrike nu aftvingar det, skall anslå en fredlig ton och tillbakavisa hvarje misstanke om att vilja angripa, men på samma gång upprepa sina klagomål öfver Österrikes rustningar. Mellanstaterna, särdeles Bajern och Wirtemberg, börja rusta, för att gifva ytterligare aktning åt den position som de i tvisten intagit. Fälttygmästaren Benedek, den bekante ungraren, har från Verona anländt till Wien. Han har blifvit utnämnd till öfverbefälhafvare öfver österrikiska armeen och samtidigt härmed hafva erkehertig Ernst, generalerna Ramming, Gablene, Olam-Gallas och Hartung utnämnts till armekår-befälhafvare. ITALIEN. .Nazione meddelar, att de anseddaste generalerna i italienska armåen varit kallade till Florens och att åtgärder blifvit träffade för sammandragning af en flotta vid Brindisi. Underrättelser från Venetien synas bekräfta krigiska förberedelser från Österrikes sida. når ev mt DM 1 St oc FRANKRIKE. En förunderlig litterär produkt, ,, Napoleon III e la Prusse, väcker en viss uppmärksamhet. En fransman skulle näppeligen kunnat af egen drift och på grund af egna studier gifva en sådan framställning åt de saker, som denna brochyr athandlar, och detta så väl med anledning af det som deruti säges, som hvad der förtiges. Hela tonen och innehållet förråda sitt preussiska ursprung samt synas vara anlagda på att utlägga ett lockbete för franska diplomatien. Fransyskpreussisk allians, Elbehertigdömenas annexion med Preussen och afträdandet af koldistriktet vid Saorbräcken till Frankrike är den grundtanke, som i denna brochyr temligen oskickligt utvecklas. Den konstitutionella konflikten i Preussen vidröres endast flyktigt; författaren söker i stället imponera på fransmännen genom framhållande af ,v. Bismarcks utmärkta statsmannaegenskaper och det preussiska folkets stridslast. I korthet kan man säga, att den värde författaren icke vet af några svårigheter alls mot den af honom föreslagna politiken. Franska regeringen uppfattar emellertid otvifvelaktigt saken på ett helt annat sätt och denna regerings lösen synes temligen bestämdt vara: neutralitet, men att vara beredd på ullt. Om några egentliga rustningar synes det icke ännu vara någon fråga i Frankrike, ehura temligen stora uppköp af hästar och mulåsnor pågå. Man vill veta, att franska kabinettet lagt nära vid sig det ringa inflytande, som det på sista tiden utöfvat på italienska regeringen. Trots den officiella dementien tager man i allmänhet för afgjordt, att ett preussiskt-italienskt alliansfördrag verkligen förefinnes. STORBRITTANIEN. Den rike amerikanaren Peabody, som af sin ofantliga förmögenhet skänkt Londons fattige 250,000 sterling, men, såsom republikan, vägrat att emottaga sädane vedermålen af erkänsla, som furstar pläga utdela, titlar och ordnar, har före sin återresa till sitt sädernesland, Förenta Staterna, erhållit följande skrifvelse: Slottet Windsor den 28 Mars 1866. Drottningen hör, att hr Peabody inom kort ämnar återvända till Amerika men det skulle