samt slutligen att ärligt och bestämdt framställa sina tankar och sin öfvertygelse inför konungen, som derpå fäster det afseende han finner för godt. Detta har jag gjort. Jag har i öfverensstämmelse bärmed tagit i samvetsgrannt öfvervägande, såväl frågan i och för sig om en komits tillsättande, som ock i hvilken riktning dess arbete borde utföras, och dervid kommit till den öfvertygelse, att K. M:t saknade skäl att frångå de åsigter, han kjelf, liksom förut rikets ständer, i dessa ämnen följt och uttalat. Då denna min uppfattning delats af mina embetsbröder och gillats af konungen, så hemställer jag, huruvida jag haft några skäl att af denna anledning lemna min plats. Och att K. M:t skulle vara förhindrad att fatta beslut i öfverensstämmelse med sina egna åsigter och sina rådgifvares tillstyrkande, endast af det skäl, att rikets ständer en gång uttryckt en annan mening; detta lärer väl icke vara öfverensstämmande med ridderskapet och adelns föreställning om konungamaktens oberoende och betydelse: ty i sådant fall förstår jag icke hvad som menas med den ofta upprepade satsen, att konurgamakten bör vara stark. Har man åter förväntat, att jag skulle förändra min öfvertygelse eller öfvergifva densamma blott derföre, att ett vindkast i opinionen egt rum hos rikets ständer, eller at! ett sorl uppstått för dagen, då har man miss: räknat sig. Kring den nya sköld, som blifvit mig gifven, har jag tecknat såsom valspråk : , Flärdfri och sjeljständig; och så långt som min moraliska kraft sträcker sig skall jag äf ven bjuda till att icke blifva dessa, enligt min tanka, manliga dygder otrogen.