Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 april 1866, sida 3

Urlakning verkställes genom att först koka vattaet och sedan i detta hälla malet kaffe; dervid tages kärlet genast af elden och får stå orubbadt i tio minuter. Kaffet är färdigt att drickas, då det på ytan simmande pulvret vid en saktaBomrörning sjunker till botten. Denna metod lemnar ett ganska aromåtiskt kaffe, men det innehåller ej mycket af sina lösliga beståndsdelar. Genom kokning, såsom bruket är på kontinenten och i österlandet, erhåller man ett utmärkt kaffe, Det malda kaffepulvret sättes på elden i kallt vatten och får koka upp endast i några sekunder. Kaffets fina partiklar äro då mättade med liqvidum! (genomdruckna af vattnet). Kokar det längre, förflygtigas de aromatiska beståndsdelarne och kaffet är visserligen rikt på extrakt, men fattigt på arom. Såsom bästa metod har jag antagit följande, hvilken är en förening af både urlakning och kokning: De vanliga qvantiteterna både af kaffe och vatten tagas. Ett skålpund räcker till 48 vanliga koppar. Ksffet males strax före begagnandet. Med trefjerdedelar af den qvantitet man vill använda kokas vattnet tio eller femton minuter. Den återstående sjerdedelen ilägges då och kärlet tages af elden, öfvertäckes samt får stå i fem eller sex minuter. Då kaffe-pulvret vill sjunka till botten, omröres det. Grumlet afsätter sig vid botten och det afhälda kaffet är färdigt att drickas. Vill man hafva grumlet ännu bättre afskildt, kan kaffet hällas genom en linnelapp; men i allmänhet är detta ej nödvändigt och till och med skadligt för dryckens arom. Den första kokningen gifver styrka, den andra arom åt kaffet. Vattnet kan icke upptaga mer än fjerdedelen af kaffets aromatiska beståndsdelar. Då drycken sålunda blifvit färdig, har den en brunsvart färg, är ogenomskinlig, nästan lik chokolad, utspädd med vatten, och denna kaffets bristande klarhet kommer ej af något grummel, utan af ett särskildt fett, snarlikt smör, af hvilket bönorna innehålla omkring 12 procent och hvilket till en del förstöres, om bönorna brännas för bårdt. Vid de andra kaffekokningsmetoderna qvarstannar mer än hälften af bönornas värderika delar i sumpen och går förlorad. Att döma opartiskt om mitt kaffe, så kan dess smak icke jemföras med vanligt, men riktigare sagdt måste dess goda verkan på hela organismen tagas i betraktande. Rätt många, som ansågo ett starkt kaffe böra hafva en mörk eller svart färg, trodde mitt vara tunnt och svagt ; men de blefvo genast mer gynnsamt stämda för detsamma, då jag gaf det en mörkare färg medelst brändt socker eller något annat färgämne. Den verkliga kaffesmaken är så föga känd af de flesta personer, att mången, som dricker mitt kaffe för första gången, tviflar på dees godhet, emedan det smakar af bönorna. Kaffe, som icke har bönans arom, är ej kaffe utan en konstgjord dryck, hvilken kan ersättas med en mängd surrogater efter behag. Deraf kommer det, att om lekokt på bränd cichoria, råg m. m. blandas med ganska litet kaffe, få personer finna någon skillnad mellan denna dryck och verkligt kaffe. Detta ir väl hufvudorsaken till sådana surrogaters vidsträckta utbredande. En svart mixtur, luktande och smakande af någon eterisk olja, anse folk i sllmänhet vara kaffe. För thå fiones ej något zurrogat, emedan hvar och en känner dess verkiga lukt och smak. Då man känner svårigheten att i England och Amerika eller de företrädesvis thekonsunerande länderna erhålla en god kopp kaffe, måler man icke åt baron v. Liebigs omständiga och noggranna behandling af ämnet; man ioner kännedomen af en rationel kaffetillreding vara af stor allmän nytta, ännu mer, då nan betänker den skicklighet och konst, som ivändes på förfalskningar af födoämnen i allnänhet. Äfven för Sverge, der kaffekokningen står så nögt (!!), torde en rationel behandling af densamma äfven verka ekonomiskt.