Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1866, sida 3

sörvar qvarstanna. Landsorten. Kristinehamn. Rörande Fastingsmarknaden skrifves till D. N:r: De större affärerna emellan Göteborgs exportörer samt Wermlands brukspatroner och skogsegare lära uppgjorts redan omkring den 23 Mars, då de förre afreste. Man påstår att konjunkturerna i trävaror och jern icke visade sig fördelaktiga. Tackjernspriset, som sednare j marknaden uppgjordes, lärer bestämts till något högre än Hindersmesso-priserna. Den orimliga myckenhet af snö, som finnes i skogarne, jemte isarnes osäkerhet, som försvårar transporten af malmer, inverka högst menligt på dessa affårer. Tvenne större fallissementer hafva i marknaden väckt allmän sensation och man kan äfven säga deltagande — det ena har drabbat en af Wermlands mest framstående jordbrukare och kommunalwän, brukspatron Lennartsson på Noram; det andra ett bland Wermlands större handelshus som tillika drifvit bruksrörelse och tackjernsaffärer: firman Mitander C:o i Filipstad, hvars chef är brukspatron Gyllenbåga. Man beklagar bjertligt dessa båda verksamma mäns obestånd. Den förstnämndes tros hafva sin orsak i för stora omkostnader, nedlagda på landtegendomar, och den sednares i ofördelaktiga inköp af bruksegendomar. En talrik mängd af profryttare från Göteborg, Stockholm, Norrköping, m. fl. orter, sågs ifrigt utveckla sin förmåga att till köpmän afyttra sina artiklar, alla, påstående sig hafva de billigaste och bästa varorna. De så kallade fina pappefen, d. v. s. de solida köpmännen, ordentligt belägrades hvar helst de träffades, under det att da mindre goda fingo vara fria både för noteringar och champagne. ,Knallarnes eller Westgöte-handlandenas antal var här ganska stort, men herrar grossörer lära fått afsmak för dessa flyttfoglar, så att mångas kredit står på mindre goda fötter. — Många rader af bodstånd med deri stående ständspersoner med alla möjliga varor upptogo stadens era torg, och husen kring torget prunkade med ssö se4L skyltar på alla möjlige varor som utjödos. En mängd bättre åkdon funnos här till salu, hvaribland Grenna fabriks tillverkning utmärkte sig genom sin smakfulla och solida beskaffenhet. En orimlig massa af skodon från Nerike utbjöds till så ovanligt låga priser, att.man kom att tänka på historien om de båda handskmakarne som kommo i gräl öfver att de sålde under hvarandra, då den ene påstod att oaktadt han stulit skinnet till sina handskar han ända ej kunde sälja till lika pris med kamraten, hvarpå denne svarade: ,det tror jag väl; jag har tagit mina färdiga. Emellertid såldes tusentals par stöflor till 4 å 5 rår paret. Det tycktes icke vara mycket bevändt med binäringarne och slöjdskickligheten ibland den vermlandska allmogen, ty vågra alster af dem utbjödos ej i marknaden. Med stort nöje observerades det för ortens allmoge hedrande, att oaktadt en orimlig mängd allmoge var vid marknaden hörde det till undantagen att en öfverlastad person syntes till; ej heller förekom den ringaste tillstymmelse till slagsmål, hvilket annars är eå vanligt på småstadsmarknader. Detta torde få till någon del tillskrifvas en väl ordnad polis. — Bland stölder omtalades att en vestgötehandlande skulle blifvit bestulen på omkring 1,700 rdr. Falska silfverslantar af 25 öres valör påträffades i ej obetydligt antal hos en skomakare från Nerike. Man har svårt förklara hvartill det tjenar att denna marknad i en så liten stad utsträckes till 10 dagar, om ej för stadsinnevånarnes fördel af stora hyresbelopp. Flere lokaler af några rum betalades med 2å 300 rdr, ett rum med 50 å 80 rdr o. 8. v. — och man påstod att det fanns hus som beräknade snart sagdt sin enda inkomst af lokalernas uthyrande under marknaden. Jernvägens dragning igenom Wermland utgjordo ett stående ämne för dispyter och vada hållande. Mängden, utom Karlstadsboerne, tycktes anse Norumslinien för den fördelaktigaste. — Södertelje. Mordet. Rörande mordet å kusken Lindbergs hustru Emma Charlotta Andersson meddelar stadens tidning följande ytterligare detaljer. Att Lindberg begått mordet sjelf vinner stöd deraf att han, på Söndagsafton uti bränvin och sirup, intagit fosfor efter 2:ne stryksticksbuntar, hvilket ej mycket skadat honom, emedan då han uppvärmde satsen, den fattade eld och fosforen förflyktigade. Samma afton umgicks han med tanken att skjuta sig, men saknade ammunition; han ämnade då komma åt trädgårdsmästarens pistoler, men troende dem vara för små att gifva döden, afstod han derifrån. Måndagsmorgon mellan 6 och 7 nedhoppade han i en med mycket vatten försedd djup brunn, hvarifrån han blef uppdragen, fäng. slad och hitförd till staden, der han, sedan råd. husrätten redan satt sig, bad att få tala med sin husbonde och kronofogden, intör hvilka har bekände sitt brott, som han ock, framkallad inför rätten, vidhöll, uppgifvande som orsak at hustrun var klen och sjuklig, hvarför han ön: skade blifva af med henne, samt att han tycktt om en flicka Anna Holmberg. En rund, gro ulstock vägande nära 4 6. och i ena ändan för