Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 april 1866, sida 2

anlig kort före utbrottet af ett krig, har edan någon tid blifvit utförd med ovanlig örsigtighet och med exceptionella dispositioner. Privatbref hafva meddelat oss enskildeter, hvilka emellertid icke synas oss eg1ade att offentliggöras. Kavalleriet förökas cke, antingen af det skäl, att terrängen i Venetien icke är lämplig för detta vapen, aller också af försigtighet, d.v.s. för att icke väcka uppmärksamhet. Men allt samlande af stridskrafter, som kan ske utan stort uppseende, påskyndas med största verksamhet. De österrikiska officerarne föra ett krigiskt språk och de yttra, att armen i Venetien skall föras af erkehertig Albrecht samt att hämdens stund snart skall vara inne. Angående den skåls utbringande, som gjort den romerska curian så mycket bekymmer och som vi förut omnämnt, skrifves från Rom: ,Den helige fadren hade afslagit ansökan om, att ett sällskap under vintersaisonen skulle få, i likhet med de föregående åren, anställa kapplöpningar. Afslaget berodde på, att några bjertnjupna mödrar till en del unga adelsmän, hvilka skulle deltaga i kapplöpningarne, hos påfven utbedt sig ett sådant afslag. Dock, dessa söner förstodo saken annorlunda och, i sin harm öfver afslaget, läto de vid en diner det icke fattas nationella demonstrationer. Man ropade högljudt och i chorus: , Viva VItalia in Campidaglio, viva Vittorio Emmanuele re dItalia! Händelsen har naturligtvis väckt en oerhörd uppmärksamhet och man fruktar, att exemplet skall smitta. I hvarje fall ser man emellertid häruti ett bevis, huru de misstaga sig, hvilka vilja bedraga både sig sjelfva och andra med påståendet, att den romerska adeln skulle göra gemensam sak med klereciet. FRANKRIKE. Constitutionnel innehåller ett halfofficielt meddelande angående Frankrikes hållning i den tyska frågan, i hvilket det heter: Med afseende på förvecklingarne i Tyskland, hvilka vi hvarken vilja öfverdrifva eller underskatta, är Frankrikes ställning mycket enkel. Denna hållning skall bestämmas af den visa politik, som låter sammanfatta sig i det enda ordet: neutralitet. Gud allena kan veta huruvida krisen skall sluta med ett krig, men den kejserliga regeringen skall förbereda sig på allt. Hvad som än må ske, skall Frankrike icke vara oförberedt eller öfverraskadt. Nästan alla tidningar sysselsätta sig fortfarande med det ifrågavarande valet af Laboulaye till medlem af lagstiftande församlingen. Han har utgifvit ett cirkulär till sina valmän och begifvit sig till Strassburg, der han stannar tills valet försiggått. På börsen i Paris råder mycken oro. Alla värdepapper fluktuera ofantligt och värdena på dem äro sällan sig lika två dagar å rad. Isynnerhet är detta händelsen med de italienska obligationerna. Före sin afresa till Italien gaf prins iVapoleon en stor diner, till hvilken bland andra voro inbjudna Girardin, Ollivier och Augier. I sitt arbete , Vicissitudes of families berättar Edmund Burke följande anekdot ur den nyligen aflidna drottning Marie Amelies lif: ,Under landsflykten reste en gång Ludvig Filip och drottningen från Claremont till Roehampton för att bese det af franska nunnor grundade klostret du sacr6 coeur. Denna orden bestod under den bourbonska tiden uteslutande af aristokratiska medlemmar. Hela klostret med dess inrättningar visades för det kungliga paret, som ingen af nunnorna kände, och den nunna, som fört de besökande omkring, hade visat sig så förekommande och älskvärd, att drottningen vid afskedet uttryckte sin glädje öfver att hafva sammanträffat med en så angenäm och from landsmanninna. ,, Kanhända — tilllade hon — skulle ni hafva intresse af att erfara våra namn. Denne herre är Ludvig Filip och jag är drottning Marie Amelie. voch jag — svarade nuonan leende — är mademoiselle Bonaparte. Det sällsamma sammanträffandet förfelade icke att göra ett starkt intryck på drottningen, som äfven uttryckte sin förvåning öfver den ödets lek, som i ett kloster, grundadt af ancien regime, hade sammanfört medlemmar af de begge husen Orleans och Bonaparte. RYSSLAND och POLEN. Efter från Taschkend ingångna underrättelser, stå sakerna der på följande sätt: General Tschernjajew hade skickat en gesandt till emiren af Bokhara i en fredlig mission. På emirens befallning blef gesandten arresterad. Straxt härefter skickade emiren till generalen ett högst opassande svar, hvaraf följden blef, att general Tschernjdjerv gaf sina trupper befallning att gå öfver SyrDarja och underrättade emiren, att marschen skulle fortsättas tills gesandten blifvit försatt i frihet. ,Invaliden, från hvilken ofvanstående är hemtadt, säger ytterligare härom: , Våra underrättelser räcka icke längre än till detta, men vi kunna meddela en annan underrättelse, som säkerligen af alla våra läsare skall mottagas med stor tillfredsställelse. Innevånarne i Taschkend hafva velat gifva kejsaren ett bevis på sin underdånighet, och, öfvertygade om, att detta vore lämpligaste sättet, hafva de anslutit sig till dan edracc Adn natlanaen valat nuttrycla