Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 april 1866, sida 2

Med underbart lockande behag smyckar den milda sommarnatten vildmarken, då örat uppmärksamt lyssnar till natarens än oskadliga, än hotande röster. Men der stilla frid förenas med nattens mörker, der sömnen utströr sina vallmokorn utan att tillika förläna dem en bismak af oro och bekymmer, der uppfyl1es ett känsligt sinne af tacksam rörelse, och under dylika timmar sysselsätter anden sig med sådana bilder från det förflutna, hvilka bära en mindre fredlig prägel. Det var äfven händelsen med Wandel denna oförgätliga afton, då vi sutto i bersån och ett djupt nattligt lugn hade sänkt sig ned öfver landskapet. — Jag har kastat en blick i manuskriptet, började han sedan vi under en stunds tystnad hade blickat uti den månbelysta trädgården, — jag har kastat en blick i manuskriptet och öfvertygat mig att föga eller intet gått förloradt deraf. Det slutar dermed att familjen Dalefield lemnade ön och att jag, understödd af min Jeanette, — men låt oss heidre kalla henne Schanhatta. åtminstone till dess ni fått veta orsaken till hennes namnda TTO NL..