Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 april 1866, sida 2

förändring — uppnådde den lilla, mellan vass och vide sömda lägerplatsen midt på ön. Der nedsjöonk jag utmattad, likväl möra tillfölje af den starka blodförlusten, än af sjelfva sårets beskaffenhet. Kulan hade nemligen gått igenom mitt ben tätt ofvanför knät och hade skadat en sena, tillfölje hvaraf jag nu under min återstående lifstid måste hjelpa mig fram med ett rakt knä. Emedan nästan alla indianskor redan i sin tidiga ungdom äro mer eller mindre förtrogna med läkekonsten, så yttrade Schanhatta, sedan hon omsorgsfullt undersökt mitt sår, ej det minsta betänkande att det skulle lyckas henne att återställa mig. olverhufvud visade hon sig, så snart vi åter befunno oss allena, intagen af en sådan ifver och ett så godt mod, att det nästan föreföll mig som gladde hon sig öfver att jag blifvit sårad. Hon betraktade detta i sin barnsliga enfald som den egentliga orsaken hvarför jag hade behållit henne qvar hos mig. . Men detta var dock ursprungligen icke fallet, ty då hon kastade sig till mina fötter, då jag i hennes bjerta läste det, hvarom hon sjelf ännu var omedyeten, då var äfven mitt beslut fattadt att aldrig mera skiljas från henne, För närvarande lät jag henne bibehålla sin tro, men jag lofvade mig sjelf högtidligt att straxt efter mitt tillfrisknande börja ett annat lefnadssätt och ett sådant, som skulle tillåta mig att med större kraft sysselsätta mig med hennes bildning. Hvad våra fiender Svartfotindianerna beträffar, så inträffade allt hvad jag hade väntat och förutsagt. I den fasta öfvertygelsen att alla de på