Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 april 1866, sida 1

TAM 9144G17 H087 VIVUV MIM vppbTLTCuUAT ö0AGU upphöra; men äfven detta utgick, såsom ridderskapet och adeln behagar påminna sig, från rikets ständer. Nåväl, mina herrar! Jag öfverlemnar nu till en och hvar att bedöma, huruvida dessa åtgärder med skäl kunna kallas, blindt iramrusande på frihandelsbanan? — Jag homställer om det ligger någon befogenhet i det upprepade påståendet och det bittra klandret, att en oförnuftig, våldsam tillämpning af ,frihandelsteorier skall hafva utgått från den nuvarande chefen för finansdepartementet? Ej bättre förhåller det sig med uppgiften, att vår tulltaxa skalle vara så ytterligt radikal. Den fallständiga utredning angående tullsatsernas verkliga belopp, som förekommer i tallkomitöns betänkanden, och som grundar sig på noggranna undersökningar, borde för hvar och en, som behagat deraf taga kännedom, vara tillräcklig för att ovedersägligen viss, hurusom våra tulltaxor — den sednaste som utfärdats i sammanhang med traktaten deribland inberäknad — längt ifrån att vara ultra liberala, tvärtom kunna anses vara i allmänhet ganska protektionistiska och i vissa fall så godt som prohibitiva. Men såsom en ytterligare upplysning i detta hänseende kan det måhända icke sakna intresse att höra huru denna fråga af andra fullt kompetenta domare betraktas. Jag kan då nämna att under sednaro hälften af 1864 den engelska regeringen — naturligtvis med ell den hofsamhet och grannlagenhet som kunde önskas och förväntas — gjorde flera framställningar till den svenska, i ändamål att till K. M:ta välvilliga och upplysta pröfning öfverlemna, huruvida det kunde vara med våra intressen förenligt, att en tull-lagstiftning bibehölles i Srerge, hvilken i många fall gjorde all handel och rörelse mellan de begge länderna till en omöjlighet. Engelska regeringen bifogade också ätskilliga, på de noggrannaste detaljutredningar grundade beräkningar, uppgjorda i the Board or Trade, rörande den svenska tulltaxans tillämpning på engelska varor, och jag anhåller att nu få meddela några af de uppgifter och omdömen, som förekomma i denna handling, hvars vigt och betydelse icke lärer kunna förnekas. Så heter det angående den svenska tulltexan i allmänhet, att denna, ,,ehuru betydligt lägre än föregående tiders, likväl ännu är så hög, att den är en bland de mest ofrisinnade och invecklade i Europa, samt oförenlig med den utsträckning af utrikes handeln, som de begge ländernas egen fördel kräfver. Beträffande t. ex. sytråd yttras: ,,De sven ska tullsatserna äro helt och hållet öfverdrifna och till en del prohibitistisk och angåendo silkestråd: att tullen är så hög att den nästan saknar motstycke i öfriga . europeiska tulltaxor. I fråga om bomullsväfnader anföres: ,att för oblekta, gröjre dylika, uppgår tullen till 50 proc. af värdet; och för blekta eller färgade till 70 å 80 proc. af värdet, beräknadt efter vanliga priser: för tryckta till 50 proc. af värdet. Angående linnevämader uppgilves: att för de sämsta slagen, värda 4 till 5 pund st. pr ewt., är nu tallen pund st. 6, 12, 11, hvilket gör omkring 150 proc. af värdet; samt tillägges Det är nödvändigt att påpeka, att med en sådan tulltaxa all handel är omöjlig. Också finner man att ingen utförsel af linnevaror eger rum från de förenade konungarikena till Sverge. , Till upplysning i fråga om tullen å yllevärnader äro 10 serskilda littererade profver bifogado, för hvilka alla (liksom för öfriga artiklar) värde, vigt och tull per yard äro utsatta, hvaraf framgår, att tullen å Ia varor utgör, för ett slag 103 proc., för två mer än 80 proc., för tre mer än 70 proc., för två mer än 60 proc., för ett 58 och för ett slag 47!; proc. sf värdet. Härtill fogas jemväl den fullkomligt riltiga anmärkningen, att ,äfren ur protektionistisk synpunkt måste man vid bestämmande af talleas belopp ihågkomma, att prisskilnaden på rå ull i Eogland och Sverge är ringa, och att sålunda, då råämnet utgör hälften af varans värde, nuvarande tull tjenar till skydd för arbetet och vinsten i Sverge och uppgår till dubbla procenten at tillverkningskostnaden. Rörande blandade växnader visas likaledes genom specifika uppgifter, att tullsatserna utgöra för anförda slag, resp. 70, 83, 87, 94, 123, och för ett slag (med trådar of silke) 253 proc. af värdet. , Jag vill ej vidare trötta ridderskapet och adeln med uppräknandet af ella här förekommande uppgifter, hvilka emellertid stå hvar och en till tjenst, som deraf önskar taga kännedom. Jag vill blott tillägga, att sammalanda anser the Board ot Trade tullsatserna för ståloch knifsmedsarbeten (Hardware and Cuttery) för arbeten af sammansatta metaller, tennvaror, läder och läderarbeten, papper, porslin och glas m. m. vara i allmänhet öfverdrifna och att högst betydliga nedsättningar måste ega rum, för att en lisligare handel till ömsesidig båtnad skall kunna uppstå. Och detta är nu den tull-legstiftning som här blifvit utropad såsom så ultra-liberal! Som skall utvisa, huru oförnastigt och skonlöst man förfarit med våra näringar! — Mina herrar! ännu en gång öfverlemnar jag till eder sjellva att afgöra, huru pass befogade dessa tillvitelser varit. Vid tillfällen som detta får man också nästan alltid böra talas om omstörtningar i näringarne, om dessas undergång, om blifvande arbetslöghet och nöd o. 8. v.; men alldeles samma klagorop hafva höjts vid hvarje, om än aldrig så litet, steg framåt på banan af en friare tull-lagstiftning. Jag minnes ganska väl, huru man 1850, då förbudet mot införsel af raffineradt socker borttogs, förklarade, att några sockerbruk derefter omöjligen skullo kunna existera i landet, liksom nurn man 1857 då någon nedsättning i soe