Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1866, sida 2

notsatta sidan, att detta ej blefve förhållanlet; så t. ex. meddelade hr Platt, att i den tad, som han representerar och som har 107,000 innevånare, skulle valkorporationen, jom nu utgöres af 2,229 personer, förökas mdast med 150 arbetare. Andra fäste uppmärksamheten derpå, att de personer, som i andtdistrikten komme att beklädas med rösträtt, till största delen tillhöra den s. k. zentlemannaklassen, en klass, som jord-aristokratien i sjelfva verket mest fruktar, emeJan den är mer oberoende af aristokratiens inflytande än de nuvarande valmännen. — Lord Elcho klagade, att om förslaget antages, skall följden blifva, att inga ,5eller 6-L:s-hus vidare komme att byggas i städerna, emedan hvar och en vill hafva ett 7 E:s-hus, vid hvilket rösträtt är fästad. — Hr Villiers fann detta vara ett ytterligare skäl för enhvar, som önskar arbetsklassen bättre bostäder, att gifva reformförslaget sitt bifall. — Lord Montagu, lord Cranburne m. fl. uttalade stor misstro till arbetsklassen och ansågo det icke vara nog att hafva statistiska data i afseende på densam ma att tillgå; man borde äfven taga reda på de personers moraliska beskaffenbet, åt hvilka man vill gifva rösträtt. — Firansdinistern genmälde, att herrarne på den konservativa sidan synas betrakta den arbetande klassen som en fiendtlig arme, hotande med VA — —etA en invasion. De böra dock betänka dels att äfven arbetarne äro engelsmän af samma kött och blod som de ärade talarne sjelfve, dels att denstoreslagnelatstrackningen af rösträtten hufvudsakligen komme en bildad och välmående medelklass till godo. — Hr Goschen (medlem af ministeren) fann det vara en ganska opraktisk tanke, att underhuset skalle anställa undersökningar rörande moralen hos hvarje enskild person, som komme under förslag till rösträtt. Vill man inskränka sig till en allmännare undersökning af de icke-röstegande klassernas moralitet, vore detta visserligen mer praktiskt, men det kunde hända, att dessa klasser då komme på den tanke att anställa forskningar om de högre klassernas moralitet, hvilket möjligen skulle leda till fordringar på en mer radikal reform än den nu föreslagna. — Finansministern anmärkte till lord Montagu (som yttrat sig i en hätsk och anklagande ton), att enligt hans, finansministerns, mening, skulle arbetare, som finge tillträde till denna församling, kunna gifva den ädle lorden föredömen iftakt (bör!), i god uppfostran (cheers), som den ädle lorden skulle hafva förmån af att efterfölja (höga bifallsrop). — Hr Beresford Hope trodde reformen endast afse att skaffa popularitet åt det vacklande kabinettet. Fördenskull vill man rycka beskattningsrätten ur händerna på dess nuvarande innehafvare och gifva den åt arbetsklassen. Fördenskull vädjar finansministern till folkpassionerna och vill ställa klass fiendtligt mot klass. — Hr W. Forster (understatssekreterare för kolonierna) genmälde att ingenting är mer egnadt att upphetsa, solkpassionernaän de konservatives taktik att vid alla tillfällen håna den arbetande klassen och skildra den som fiendtlig mot konstitutionen och landets intressen. Hvad beskattningsrätten angick, var det ingens mening att rycka den ur härderna på dess närvarande innehafvare, utan blott att utsträcka den till andra, som kunna vara lika befogade att utöfva den. — Hr Taylor (radikal) lyckönskade landet till, att de konservative ändtligen talat rent ut och framhållit frågans verkliga natur af att vara en kamp mellan en yrivilegierad aristokrati och engelska folket. Sedan detta blifvit klart, skall folket nog på sina meetings otvetydigt uttala sin mening, och denna går det icke an att missakta. — Reformmötenas antal ökas dagligen. Öfverallt i landet bevistas de talrikt af arbetsklassen, och resolutioner antagas till understöd af regeringens förslag. FRANKRIKE. De många rykten, hvilka förefinnas om väntade politiska tilldragelser, bevisa huru den politiska atmosferen är uppfylld af en mängd eldfängda ämnen. Så omtalas t. ex., att kejsaren genom den närvarande lagstiftande församlingens upplösning skulle vilja göra nationen, genom den allmänna omröstningen vid de nya valen, till skiljedomare mellan sig och de partier, hvilka, så hofsamma uttrycken än varit, uttalat sanningar, hvilka icke ljudit rätt väl i kejsarens öron. Detta radikalmedel lärer först vara påtänkt af kejsaren sjelf. Nu är det yttersta högern med Granier i spetsen, som, trotsande på sin, i dess egna tankar, starka position, inssisterar på utförandet af denna plan. Detta parti lärer hafva för afsigt att ofördröjligen frambära cn önskan i denna systuing till skejsaren. Enligt andra rykten skulle de meIra deciderade medlemmarne af tiers-partiet, såsom Latour Dumoulin, Talhouet, m. fl., umssäs med den planen att äfvenledes appellera till nationen, i det de, följande det exempel som Bussiere nyligen gifvit, skulle nedlägga sin mandat. Det synes emellertid icke vara sannolikt, att Graniers spekulationer om lagstiftande församlingens upplösning skola vinna kejsarens bifall, om äfven tanken härpå, under någon dyster stund, kunnat föresväfva nonom. Mera sannolikt vill det då synas soss, att tiers-partiet skulle komma att besluta sig för nedläggandet af sina mandater helst om de officiösa tidningarne fortfarande med samma hån som hittills behandla detta partis fogliga uppträdande. Så hbånarPatricdetta parti, hvilket i denna organs ögon icke lär annat än ett kuriosum, förebrående med8232— — — Ing dan sista sidan af YHannckEngntaf nach fart.