Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1866, sida 2

udsakligen i följd af mina bemödanden ganska nånga varor anförtrotts mig, hvilka jag skulle öra till flodens mynning. Min moder hade tiuåtit mig att bygga en olatt båt, som var stor nog att föra mig och venne fat med varor och några paketer till Neworleans. Då jag skulle lossa båten, kom en ångbåt utför floden. Som ni vet finnas hvarken kajer eller landningsplatser längs Vesterns loder, och de resande, som vilja gå ombord på ett fartyg, ge det ett tecken att stanna och fara at till det på båtar. Under det att jag öfversåg min farkost och bemödade mig att förbättra det i några detaljer, kommo i en med bagage lastad vagn två resande till stranden. De kastade en pröfvande blick på båtarna, som voro att tillgå, märkte min farkost och frågade: ,Hvem tillhör den2 , Mig, svarade jag blygsamt. ,Vill ni ro oss och vårt bagage öfver ill ångbåten? ,Gerna, sade jag, glad öfver tt förtjena något, ty jag räknade på att de skulle ge mig två eller tre småmynt hvardera. Jag bar bagaget ner i båten, de resande gingo den, och jag rodde till ångbåten. De gingo ombord, jag flyttade deras tunga koffertar upp oå fördäcket och ångbåten skulle fara vidare, lå jag erinrade herrarna, att de glömt att beala mig. Begge stucko de handen i fickan och xastade hvar sitt silfvermynt i mia båt. Jag rodde knappt mina ögon då jag tog upp penningarna och hade två halfva dollars i handen. Mina herrar, ni ansefväl denna händelse som en betydlig småsak, och sjelf förekommer den mig mu så, men den var af betydelse för hela mitt if. Jag kunde knappt tro, att en fattig gosse om jag på mindre än en dag skulle ha förtjent in dollar, en hel dollar med ärligt arbete. Verllen förekom mig större och bättre än förr, och rån det ögonblicket såg jag med mera hopp ch förtroende mot det tillkommande. Mot fylleri. En tidning meddelar följande robata huskur mot fyllerilasten: Man låter en efvande ål simma å en balja fylld med bränin, tills han dör, och låter derpå den botfärige patienten ta sig en dugtig snaps af det såunda destillerade aqua vits. Denna förfrisking förorsakar häftiga kräkningar och injagar erjemte för framtiden en sådan afsky för bränin, att patienten aldrig sedermera lärer kunna örmås att berusa sig med ,,eldvatten.