Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1866, sida 2

ranne och tröstade sig med tanken: hvad angår et mig? Enskilda personer och hela familjer ruineraes och mänga voro de olyckor, som framkaldes af spelet. Detta var den andra och beröfliga följden af tillåtelsen att spela. Men pelet fick länge ohejdadt florera och klubbare, då de sågo sig med ens i besittning af oerörda summor, försummade icke att med glänande fernissa öfverstryka det ruttna innanmäet, för att icke väcka vederbörandes misstankar. )e uppoffrade betydliga summor af sina årsinomster till vissa välgörande ändamål. De gåfvo ika anslag till kyrkor och skolor, underhöllo tt större antal pensionärer vid läroverken, betodo friplatser å lasaretter m. m. Huru skulle nan vara sträng mot så goda inrättningar? Insen brydde sig om att vid de syndapengar, som ålunda i rikt mått inflöto, häftade tårar, blod ich förbannelse. Gåfvorna voro alltid välkomsa. — Det hände sig för icke länge sedan i Moskwa att en kassör vid en inrättning hade tur på spel och förlorade på en qväll en ganka betydlig summa af de honom anförtrodda nedlen (enligt uppgift 10 tusen rubel). Det jar en ansedd man, som lefde i lyckliga familjörhållanden med en älskvärd hustru och barn. senom mannens spel hade en betydlig balans kassan uppstått, och, om denna blef bekant, rar han och hela familjen förlorad. Men huru oetäcka balansen? I denna förtviflade belägennet var det hustrun som hittade på råd. Hon vände sig till sina närmaste vänner om bjelp, hvilken hon ock erhöll, men summan var för stor för att med vänskapens gåfvor kunna hopsamlas. Då vände hon sig i sin nöd till församlingens pastor, en mycket human och hjelpsam man. På det djupaste rörd af medlidande med den arma fawiljen, lofvade han göra för henne hvad han kande. Han adresserade sig till klubbdirektionen, för hvilken han i de mest gripande färger skildrade den olyckliga familjens belägenhet, antydande att då klubben vållade sådana olyckor det ock vore klubbens skyldighet att godtgöra dem. Den ädle prestens skakande framställning hade också den verkan, att balansen beiäcktes af klubbens kassa och familjen blef räddad. Men kassaförvaltaren gick icke vidare på klubben. Dylika drag äro ju bra vackra — hvarföre skulle man då icke tilllåta en sådan klubb att existera med så oskyldigt spel, då den så ädelt använder sina rikedomar? Kommentarierna göra sig sjelfva. Emedan klubbarne räkna sina inkomster i aundratusental, så behöfves naturligtvis en förvaltning. en direktion. Ledamotskap i denna direktion skall vara en ganska indrägtig syssla, och vid besättandet af en ledig plats användas derföre alla möjliga intriger och skandaler. Att klubblifvet i denna skepnad i väsentlig mohn bidragit till sedernas förslappning ligger för öppen dag. Ändteligen har man blitvit uppmärksam på det förderf, som klubbarnes spel åstadkommit, och sökt att stäfja det onda geaom förbud mot de nämnda spelen. Det är i sanning hög tid. — Men tyvärr synes åtgärden icke komma att utföras på ett riktigt genomgripande sätt. Åtminstone innehåller det offentliga tillkännagifvandet härom att förbudet sträcker sig till ,,hufvudstaden. Landsorten med sina många stora städer samt rikets gamla hufvudstad Moskwa, der spelet florerar fu!lt ut i samma grad som i Petersburg, skulle således vara från förbudet undantagne. Om så är, har man föga uträttat. — I Helsingfors Dagblad af den 23 Mars läses: Flera saknade svenska poster anlände i går — men endast bref. Tidningarne stannade i Åbo för att censureras! Är det då verkli gen icke möjligt att göra ett slut på Åbo om badsmannens ständiga små qvarstader, hvar med han belägger de svenska tidningarneFioge de i ro fortsätta resan till Helsingfor så skulle censureringen gå hastigt och lätt Under censurons värsta dagar behöfde mal aldrig för dess skull vänta dygn, — och de kan väl aldrig vara meningen att göra de närvarande förhållandet mera tryckande. EEE EEE RER