Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 mars 1866, sida 3

men torde konna förklaras dels af den om ständigheten att de formella bristerna till er stor del afslipas genom öfversättningen ocl dels af den, att de förtjenster, som utmärk denna förfsatiarinna jast äro de, som den m i Tyskland herrskando smaken förnämligas kräfver. Ä Hvad ,Uogd minnen angår, så äro d väl egnade att karalkterisera hennes författar skap. Iulvudparsoneraa frappora och intres sera troligen mänzen läsaro och läsarinna ge nom karakierernas vanlighet, mon denna äl så långt drifven, att don gränsar till det omej liga, till det psykolog viskt osanna. Är de tänkbart, att on så pass hederlig och rätt skaffons yngling som be telsens hjelte, sknlle fria till den ena oster den andra al såna ku inor och sedan låta sorlofaingarne, för at så att säga, dunsta bort utan att känna do ringaste samvetsqval deröfrer eller str dorför — alldeles som om detta varit der naturligaste och tillätligaste sak i verlden Hans uppträdande i det bus, dor han såsom studeat kondixionorar, är en, lindrigassagdt, så karihst, att mothilden svärligen torde finnas i verklig Han förotagor sig zmora fran i Db anletsdrag redan första ögon! honom ctt så starkt intryck, att han oj kan låta bli att ständigt tänke på hoone. IIan bållor uppbyggliga straffpredikningar för donva sn Worrtiisg :i ömsom stamma, att rol blott dyrk lo mnan, atan som gör dan moralisa kär npp öfver öronen, innan han h lÅnzt på den i r vägon. Han fs ur sin roll sin kärle och röjer mannen, för byile 1 tecksamhet och tiligilv kne Frun bemöter 7 bonom på ett sätt, som ej slatfårklaringen förmår göra rimligt; än saäser hon bonom med cynisk grofrot, och än lägger hon handen på hans axel och smålor förtrollande och rättar sig ofter alla hans råd och vinkar — såsom det sedan heter, derför att hon tror, att han går mannons ärerden, då dock dennes Önskningar ej kunnat vara henno obekanta förut. Iaformatorns ,grando passion för sin patronessa, som han känner såsom en elak och oresonlig styfmor, en ilsken och obildad qviana, förekommer desto besynnerligare, som den tillväxer i jemnbredå med hans tillgifvenhet för den stackars så illa behandlade äkta mannon. IIved donno sodnaro angår, så är hans karakter onekligen ganska väl hållen på det hela taget, men äfvon hos honon visar sig en och annan föga sorklarlig inko:seqvoas. Han betecknas t. ex. som en personifikation af rättvisan och nekar dock af eftergilvenhet för sin oofterrättliga hustru sin egen son att äta vid sitt å r honom ej på det rum der arderhålla oenighet mellan av i . Underlåtenheten att förklara drissjädern detta handlingssätt, som är al så stor vigt för borättelsens gång, är ott fei, som hvarken kan förklaras eller försvaras. Ilved slutligen angår stilen, så är den icko så sällan trasig och taukarna dunkla och ologiska. Denna borättelae saknar dock ej sina förjens:er. Den egor liksom i allmänhet fru Schwartz romaner en rask gång, många pi kanta siluationer och scener, som äro egnade att spänna intresset kos de läsare, hvilka ej låta arbetets ofnhkomligheter inverka störando på sig. Dot är emellertia att beklaga, det den försattarinua. som i d hänzesnden så väl motsvarar tidens kansko alltför stegrado anspråk, i andra doremot nästan alltid gor anledning till allvaraanma anmärk ningar, särdeles som den popularitet, hor förvärfvat inom viasa kretsar, måsto inverka rdelaktigt på vår inhemska romanlittera tur, då den uppmuntar dennes idkare til ots af kritiken och åsidosättande ef al sjelfkritik. A. SA