Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 mars 1866, sida 2

nitt nästa mål Men omedan jag förr ofta agat på den vinkel, som Missonri bildar meå Mississippi, och hade flora bekanta bland de lerstädes bosatta farmers, så föredrog jag ut vandra till fots öfver vinkeln till S:t Louis och titta in hos än den ena än den andra, ör att öfvertyga honom att jag, oaktadt de om mig utspridda rykten, ännu var vid lif; och öfverhufvad förfoga öfver min tid såsom ag sodan åratal var van, det vill säga ullleles så som det föll mig in. Mina få effokter hado jag lemnat qvar på jingbåten, för att några dagar sednare personligen hemta dem i S:t Louis. Min pack: ning bestod blott af min kulpung med mann skriptet, ett väldigt, fyldt krathorn, och min bössa; jag vandrade således med så lätt hjerta genom de yppiga och stätligt trädbevuxna , Bottomtrakterna, eom om den gamla äderrocken och min öfriga packning ej hade vägt mera än fjunet på de praktfalla fjäriarne, hvilka i stor mängd fladdrade omkring mig. Jag följde den öppna landsvägen. Solen brände der visserligen något hetare på min zamla bredbordiga filthast, men hvad bekym. rade jag mig då för tiden om sommarvärme lor vinterköld! — Jag villo icke följa de lonkla skogsvägarne, emedan der icke fanns något nytt att so för mig, hvaremot i närh en af landsvägen fanns mycket, som jag v erligen hade sett från ångbåten under de zednaro dagarne, men som jag sedan en längre id ej hade skådat ansigto mot ansigte ochi less omedelbara grannskap. Der fannos till exempel röjningar och på lessa åtskilliga väldiga inbägnader bestående if långa gåärdselstörer, lagda i zickzack öfver varandra till åtta fots höjd; bakom inhägnaderna lågo maisoch hvetefält samt träd