Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 mars 1866, sida 2

(Forts. följer.) UTRIKES STORBRITTANIEN. Don undersökning, som brittiska regerinsen, med anledning af upploppet i Morant Bay, låtit verkställa rörande förhållandena på Jäwaika, bar blottat dragen af en mis regering, som väl svårligen blifvit ofver ad någonstädes der en uristokratisk klass, under förovändning af högre race-egenskoper och högre bildning, hatt väldets tyglar i sina händer. Älven i de svartaste färger bållna berättelser om de grymheter, som blifvit föröfvade mot den arbetande klassen å ön, hafva blifvit bekräftade, på samma gång som do i lLimes offentliggjorda skildringarno af upploppot i Morant Bay besunnits i många punkter osanna och åsfverdrifaa. (Dessa sednare skildringar förskrifva sig från en prestman vid man Radelife, som i en tjock bok sökt bevisa, att negrerna äro menniskolika apor, hvilka sekna ,,odödlig själ?). Men den konglga undersökniagskommissionen har icke inekränkt sig till att samla fakta beträffande ifrågavarande upplopp och des3 följlor, utan har tillika förskaffat sig vårdefalla materialier för bedömandet af öns ställning i allmänhet, af dess förvaltning, dess domstols väsen och orsskerna till det åjupa missnöjet bland dess befolkning. Det första vittne, som kommissionen för detta ändamål förhörde, var en ledamot af öns högsta domstol, en mr Allan Kerr, som i 6 års tid varit bosatt å Jamaika. Han förklarade, att domstolsväsendet är i det mest otilliredsstallande skick; de fleste domarne, likasom de fleste magistratspersonerna, tillhöra plantörklassen och hafva skött gina embeten, i hvad de ansett vara sin egen klass intresse och ingalunda för att skipa opartisk rättvisa, hvadan den arbetande befolkningen slutligen heldre underkastat sig hvad förtryck som helst än den vädjat till domstolarne. Hr Kerr uppiyste, att dot obetydligaste snattori, föröfvadt af en arbetare mot en plantageegaro, bestraffadas med orimlig stränghet; men att i do flosta fall, då stölder och snatterier förokommit, det visat sig, att plantageegaren varit skyldig brottslingen penningar för fullgjort arbeto, samt underlåtit att batala honom. Ville arbetaren på laglig väg utkräsva innestäende fordringar, moite honom nästan oöfverstigliga hinder. IIade hen t. ox. att af plantage-egaren utkräfva 2 rdr, måsto han först till en magistratstjensteman utbetala 7 rår och derefter, i många fall, göra en resa af 15 till 20 miles, tillika med sina vittnen, för att komma tili tinget. Om målet sålunda ändtligen blifvit anhängiggjordt och befunnits af den beskaffenhet, att man icko omedelbart kunde pliktfälla käranden för obefogad rättegång och ålägga honom betala. vittnes-omkostnaderna, blef det nästan alltid uppskjutet till nästa ting och så åter till tingot dorefter, iatilla käranden slutligen tröttnat vid att inställa sig med sina vittnen, hvarefter målet plägado afskrifvas och kärandon dömas till 12 å 14 rdrs bötor för försammad inställelse samt till rättegångsorsättning efter omständigheterna. Sådan var don vanliga proceduren i mål emellan plantoge-ogoro och negrer. När någon gång ott mål bann så lårgt som till högsta domstolen (hvars ledamöter delvis bestå af jurister från moderlandet), var det vanligt, att denna måsto kassera underrättens dom. Mon år 1863 antog öns lagstiftando församling ett lagförslag, som fördubblor rättegångskostnaderna samt i appelllagen infördo så många omsvep, snaror och formaliteter, att ett vädjando till högsta domstolen blifvit hardt när en omöjlighet för åen fattige arbetaren. Med afsconde på hr Gordon, som guvernören Eyre utan laga ransakning och dom låtit hänga, förklarade samma vittne, herr Kerr, att Gordon var en hänsynslös och fördenskull under sådane förhållanden verkligen farlig man; men att hans farlighet helt och hållet beroddo på folkets förtviflan om råättvisa och dess förakt för öns myndigheter Bland alla distrikterna på ön var, onligsamma vittno, intet i ett värre tillstånd än S:t Thomas in the East, der Morant Bay år beläget. Han anförde upprörande exempe på den väld, till bvilken domstolen derstä des under många år gjort sig skyldig. — Öns attorney general, hr Ulesloss, bestyrkte alla delar hr Kerrs vittnesmål och förkla rade öppet, det han ansåg omöjligt att ui don infödda bvita klassen på ön få hederlige och intelligenta domare, stående öfver hvarje befogad misstanke för partiskhet. Äfven hal lomnado en upprörande skildring af neger