Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 mars 1866, sida 1

AAAAQQA tenn nische Zeitung karakteriserar ställningen på öljande sätt: ,IHvem vill då egentligen krig? Såsom det synes, ingen. Den tyska pressen, len liberala, den ultramontana, den officiösa, ;fråder med en mun från krig. Den österikiska regeringen har i Paris, London och Petersburg låtit förklara, att om det komme ill krig, så bure Preussen hela skulden till fredsbrottet, och preussiska regeringen låter let visserligen icke fela på försäkringar, att hela ansvaret för ett krig skulle falla på Österrike. Vi hafva väl ännu icke någon bestämd underrättelse om sådane steg från preussiska diplomatiens sida; men vi veta, att grefvo Bismarck på österrikiske gesandten grefve Karolyis förfrågan afgifvit lugnande förklaringar och sagt, att Preussen fasthåller vid fördraget i Gastein. England bemödar sig om fredens upprätthållande, och att Frankriko skall bemöda sig i samma riktning, derpå kan man icke tvifla efter de antydningar vi erhållit från Paris. Kejsar Napoleon är uppriktigt fredligt sinnad och önskar, att hans stora Pariserexposition af år 1867 ej skall blifva lidande af störande politiska tilldragelser. Han har i slesvigholsteinska frågan hitintills alltid visat sig klarsynt, opartisk och mot Tyskland välvillig, och hans hållning bar ock i Tyskland vunnit allmänt erkännande. Man bör hoppas, att han oj låter leda sig af den föråldrade förderfliga kabinettspolitik, enligt hvilken våra grannars sksda alltid är vår egen fördel — en sats som på politikens område är lika skadlig som på nationalekonomiens-. — En välunderrättad korrespondent från Wien till samma tidning försäkrar, att man å högsta ort derstädes icke tror på krig, fastän man ansett riktigt att besvara Preussens hotelser med åtgärder, som bevittna, att man ej vill vika för hotelser. Berlinerkabinettet har enligt denne korrespondent ännu icke inledt något slags underhandling med Österrike rörande ett definitivt ordnande af slesvigholsteinska frågan. Intet förslag i denna riktning har hitintills från Berlin utgått, och således har ej hellor något sådant förslag kunnat af Österrike tillbakavisas. Man vill i Wien icko tro, att Preussen utan något offleielt uttaladt skäl, utan föregående underhandlingar och utan iakttagande af folkrättons former skulle gripa till vapen. Detta välgrundade tvifvel har icke skakats utaf den preussiska förordningen af d. 11 Mars ,beträffande bestraffandet af handlingar, fiendtliga mot Preussens och Österrikes suveränitetsrättigheter i hertigdomena. Väl anser man denna förordning som ett preussiskt ingrepp i den österrikisk-holsteinska förvaltningen och som ett försök att reta Wienerkabinettet, men det enda resultatet deraf torde blifva, att grefve Karolyi får i uppdrag att tillkännagifva, det Österrike icke anser sig behöfva detta åt dess auktoritet erbjudna beskydd. Korrospondenten försäkrar, att inga utomordentliga rustningar hitintills egt rum i Österrike; de till Böhmen afsända bataljonerna hafva intet annat ändamål än att understödja myndigheterna derstädes i deras pligt att skydda judarne mot den katholska pöbeln, som å flera orter tillåtit sig misshandla och plundra mosaiska trosbekännare. Österrike är emellertid hjertligt ledset vid det slesvigholsteinska krånglot och önskar uppriktigt en definitiv lösning af frågan. Kan denna lösning icke vinnas genom en vänlig öfverenskommeise med Preussen på sådano vilkor, som tillfredsställa Österrikes anspråk, ämnar Wienerkabinottet hänskjuta frågan till förbundsdagen. — Kölnische Zeitung varnar preussiska regeringen för att låta dot komma derhän, ty då man känner, huru Tysklands öfriga regeringar och befolkningar hata Preussen, kan man ej betvifla, att förbundsdagen skulle fatta ett beslat, som beröfvade Preussen alla frukterna af dess krig med Danmark. Chefen för österrikiska pressdepartementet, hr v. Hell har, med vädjande till tidningsredektionernas i Österriko patriotiska känslor, uppmanat dem att iakttaga den största möjliga förbehållsamhet med afseende på truppmarscher och dylikt, emedan vissa preussiska tidningar , formligen lägga an på att framÅställa Österrike som den utmanande parten soch finna sådane notiser för detta ändamål välkomna. STORBRITTANIEN. Underscknings-kommissionens på Jamaika sofficiella rapport till regeringen rörande tillIdragelserna under och ester upploppet i