Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 mars 1866, sida 2

tafvas. Vid omröstningen öfver amendenentet af de 46 slöto sig de 17 opposiionsmännen till undertecknarne deraf; de friga medlemmarne af församlingen röstade not detsamma. Under det personer, som stå hofvet nära, cke nog kunna omtala, huru gynnsamt kejaron uttryckt sig öfver Gladstones tal i val-eformfrägan, berättar man från andra båll, juru samme höge person, vid en dinr i Tuierierna, vändt sig till Bufet, sägande: ,Ni ir ju en af de 46, hvilka undertecknat amendlementet? hvarpå den tilltalade svarade: ,,Ja, sire, och jag förmenar, att, då de märkvärdiga November-dekreten existera, så måste man draga konseqvenserna af dem. ITALIEN. England är för ögonblicket i stor gunst oti vatikanen. Uppenbarligen bevisar detta icke någon förkärlek för detta land eller dess regering, utan torde egentligen hafva uppkommit genom hatet till fransmännens kejsare, och det torde endast vara denna omständighet, på hvilken det beror att återställandet af direkta diplomatiska förbindelser mellan England och Rom på sednaste tiden på allvar varit satt i fråga. Påfven, så anser man sig med visshet veta, skulle med nöje skicka en nuncius till England, och till och med de reaktionäraste bland kardinalerna tala gerna om Malta eller England som den säkraste tillflyktsorten i nödens dagar. Sedan kardinal Wisemans högtidliga begrafning och den praktfalla installationen af Manning, den nye erkebiskopen i Westminster, fått försiggå utan ringaste omak för romerska curian, synas de förra farhågorna för engelska pöbelns förolämpningar helt och hållet hafva försvunnit. Likväl är det, som förut är anmärkt, mera hatet mot fransmännens kejsare än något annat, som vållat den gynnsamma stämningen mot England. Detta torde äfven vara hufvudskälet för, att Merode och hans parti fortfarande ingifva påfven planen om Malta såsom uppehållsort, så snart den sista delen af franska ockupationshären lemnat Rom. Hittills synas likväl dessa föreställningar icke hafva gjort något intryck, hvilket redan framgår af den omständigheten, att påfven till år 1867 förberedt tre stora kyrkofester. För öfrigt fortfara striderna med franska regeringen. Sednast har franska regeringen motsatt sig bildandet af en österrikisk-spansk legion, emedan sannolikt i så fall skulle bildas en italiensk legion, hvilken påfven skulle hafva svårt att visa från sig. Mot detta har den påfliga regeringen vägrat att rekrytera sin arm ur fransk-afrikanska fremlingslegionen. Merodes fortfarande inflytande på den helige fadren gifver sig tillkänna genom den sistnämndes ofta yttrade missnöje mot kardinal Antonelli. Sednast har denne fått förebråelser för att noten af den 18 November varit offentliggjord i , Augsb. allg. Zeit. Antonelli sade romerske nuncien i Bayern vara skuld härtill, hvartill påfven svarade: Våra noter äro skrifna för regeringarne, men icke för tidningarne, ehuru visserligen det för närvarande synes så, som om Europa regerades af tidningsskrifvare, i stället för af statsmän. Af sådane berättelser och rykten från Vatikanen skapar reaktionen sig stora förhoppningar, och Merode förtviflar icke om att snart få efterträda Hohenlohe som stor-almosegifvare. RYSSLAND och POLEN. Det Kurländska ridderskapets förslag, att alla personer af kristen trosbekännelse skola få rättighet till besittning af fast egendom i Kurland, älvensom estländska ridderskapets förslag, att alla egare till riddaregods i Estland skola erhålla rösträtt vid landtdagen, hafva blifvit sanktionerade af kejsaren. TURKIET. I turkiska fästningen vid Belgrad har en militärsammanssärjning och en till explosion bestämd krutmina blifvit upptäckta. En nizam, som anträftades med brinnande lunta, nedsköts på stället. Dagens post. TYSKLAND. Korrespondenserna från Berlin till Kolnische Zeitung och andra tidningar bära åter en fredligare färgton. Det hemska ,Kriegsgeschrey, som nyss uppstämdes i Berlin, efterträdes af den försäkran i de officiösa tidningarne, att Preussen, utan att gripa till svärdet, kan låta Österrike känna hela tyngden af sin vrede samt har både tid och krafter att invänta rätta ögonblicket för att göra sina anspråk på Slesvig-Holstein gällande. Sålänge Österrike vet sig i Preussen hafva en motståndare, färdig att begagna hvarje ny situation till dess nackdel, skall Wienerkabinettet känna sig hafva bundna händer och slutligen finna det bäst öfverensstämmande med sin fördel att gifva efter för Preussens fordringar o. s. v. Att preussiska arm6on eller någon del af densamma mobiliseras förnekas bestämdt. Emellertid konfererar konung Wilhelm mycket flitigt med L— — — — sten genom ett ändamålsenligt uppstaplande af sakerna, framträdde jag till Kate, hvilken jag nnder daceng lann am AAU Anal