Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 mars 1866, sida 2

anfall redan denna natt. Jag tillrädde säledes att begagna de nästföljande timmarne till resan utför floden, och att ej vänta till dess våra fiender hade samlat tillräckliga krafter för att följa oss och skada oss genom sina bösskulor från stranden. Med största beredvillighet ingick man på mitt förslag, och utan att dervid minska vår vaksamhet gingo vi till verket att af de medel, som stodo oss till buds, sammansätta en farkost, hvilken var tillräckligt fast att uthärda en resa ända ned till S:t Joseph. Först sköts vagnskorgen ut i vattnet och omkring densamma byggdes af lämpliga trädstammar och stänger en lätt flotte, hvilken sammanfogades med korgen så att denna derigenom erhöll icke blott en stadigare gång utan äfven hindrades från att kantra. Kanoten blef äfven stöttad genom på båda sidor anbragta stänger, och derefter fastad framför vagnskorgen. Den sistnämnda skulle på visst sätt spela en bogserbåts roll, emedan man kunde manövrera den med årorna. Vi behöfde icke söka länge efter lämpliga trästycken, ty ett mer än tillräckligt förråd deraf hade blifvit hopsamladt under dagens lopp; förberedelserna fordrade således knappt mera än en half timmas tid, och kort efter midnatt började alla att fördela de räddade effekterna sålunda på den flottlika farkosten att de icke störde jemnvigten. Mina egna tillhörigheter hade jag lagt assides; jag föregaf att jag ville föra dem ombord först i sista ögonblicket och tillsade således Schanhatta att sätta sig ned bredvid dem. Medan nu folket jemte Dalefield och Halbert voro sysselsatta med att så beqvämt som möjligt inrätta den besynnerliga farko