Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 mars 1866, sida 2

emmar utgöra en minoritet af besolkningen, ro dock åtta niondedelar af jordegarne proestanter. — Lord Houghton deremot ställde ig på lord Greys sida, i det han förordade tatskyrkans afskaffande, men han framhöll lerjomte starkare än den sistnämnde de irändska arrendatorernas odrägliga ställning, om är sådan, att de ej kunna påräkna nåot lagligt beskydd mot jorddrottarnes godycke och ingrepp i deras egendom. Lord Houghton förordade slutligen, såsom det ralikalaste och säkraste sättet att förbättra tällningen i Irland, en mer genomgripande olkundervisning. — Lord Russell förklarade ig emot lord Greys motion, hufvudsakligen på den grund att man ej bör hopblanda sålane frågor som dessa med den öfvergående rågan om den feniska sammansvärjningen, och, såsom man kunde vänta af det stationära öfverhuset, led lord Greys motion det ödet att falla utan omröstning. Den så länge förgäfves efterspanade feni ske chefen Stephens har efter all sannolikhet undkommit öfver oceanen och befinner sig väl nu i Amerika. Så tror åtminstone poisen, och antagandet bestyrkes i någon mån deraf, att Stephens hustru den 18 dennes med postångaren afreste till Newyork. Öfverhufvud har den irländska polisen intet skäl att lyckönska sig till resultaterna af sin hetsjagt efter fenier. Bland de 150 häktade befiona sig endast några få s. k. ,,medelpunkter (centra), och ännu har polisen icke kunnat uppspåra något större parti gevär och ammunition, ehuru det allmänt antages, att betydliga gevärsförråder äro dolda i olika delar af landet. Deremot har man flera gånger påträffat i källare och annorstädes smärre partier lansar, sablar, krut, patroner och knallhattar. Atlantiska telegrafbolaget, som nu konstituerat sig på nytt under namnet Anglo-American Telegraph Company, gör stora ansträngningar öfver hela landet för att åstadkomma det för dess syfte ännu erforderliga kapitalet af 600,000 Å. I Liverpool hafva några af bolagets förnämsta män tillvägabragt ,,ett inflytelserikt meeting, på hvilket man uttalade de bästa förhoppningar, att det stora företaget skall i år lyckligt fulländas. Chefingeniören Varley försäkrade, att upptagandet af det redan nedsänkta kabelstyckets ända, till hvilken den återstående delen skall splitsas, icke erbjuder den ringaste svårighet; han påpekade, att den persiska undervattenskabeln, oaktadt sin sämre beskaffenhet och sämre betjening, under det första året gifvit en afkastning af 100,000 L sterling, och ansåg fördenskull sannolikt, att den atlantiska, medelst hvilken man bör kunna befordra 5 ord i minuten, skall kanna afkasta 1,000,000 om året. Den första atlantiska kabeln förstördes genom användandet at alltför starka batterier (5,000 celler hvardera), medan 20cells-batterier blifva tillräckliga att befordra tydliga signaler genom den nya. — Själen i det stora företaget, amerikanaren Cyrus Field, var å mötet närvarande och afgaf bland annat en lustig berättelse om de tusentals projekter, som bolaget fått emottaga beträffande kabeländans upptagande. , Skulle vi besvara alla till oss insända skrifvelser i detta umne, sade han, ,så skulle hela det föreslagna aktiekapitalet icke räcka till för att betala skrifvarne och postpenningarne. Så har en dam gjort det förslaget att medelst en magnet upplocka kabeländan ur djapet. Åtskilliga andra brefskrifvare förskkra sig känna osvikliga methoder att få kabeln från hassbottnen, men utbedja sig på förhand dispositionen af ett kapital på 10,000 . Aldra enträgnast var en herre, som gjorde det förslag att nedsänka ett stort jernrör på den punkt, der kabeln sönderslets, och låta en dykare nedstiga i jernröret. ,Denna menniska, berättade hr Field, ,plågade mig så ofta och länge, tills jag slutligen meddelade honom, att direktionen beslatat antaga hans förslag på det vilkor att han förpligtade sig att sjelf nedstiga i jernröret. Detta vägrade han visserligen icke uttryckligt, men har sedan dess icke låtit se sig. FRANKRIKE. Det var temligen tydligt, att oppositionspartiets amendement angående Frankrikes inre styrelse icke skulle finna anklang i den närvarande lagstiftande församlingen. Meningen dermed är också egentligen endast att hålla frågorna vid lif genom de tal, som blifva följder af dylika amendementer; ty oppositionen räknar mest på den högste suveränen, nationen, öfvertygad att statschefen slutligen måste böja sig för nationens genius. Efter Juleg Favre talade för nämnde amendement: Picard och Jules Simon, men utom undertecknarne röstade ingen för detsamma. Granier de Cassaignac ansåg journalisterna i Frankrike riktigt dansa på rosor och att tryckfrihet skulle der vara en vansinnighet, hvilken snart skulle leda derhän,,, att tidningsskrifvaren skulle få ett inflytande, som tllintetgjorde regeringens autoritet, så att ordningen i landet icke längre kunde handAAA —— anfall redan denna natt. Jag täurÅade så