Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 mars 1866, sida 2

UTRIKES. STORBRITTANIEN. Sedan förslaget om parlamentsreformen i underhuset genomgått sitt första stadium, för att först den 12 April återupptagas till behandling, är det nu åter de irländska angelägenheterna, som ställa sig i förgrunden för betraktaren. Såsnart dessa angelägenheter komma på tal inom parlamentet, söker man å ena sidan afskära diskussionen, emedan man icke anser några reformer vara på sin plats, innan den feniska sammansvärjningen blifvit undertryckt och lugnet fullkomligt återstäldt; å andra sidan anser man just innevarande tidpunkt för den mest passande att afbjelpa de irländska besvären och omvända den missnöjda massan af iriska folket till en mer försonlig sinnesstämning mot England. Af denna sednare åsigt är lord Grey (f. d. krigsminister och kolonialminister), som den 16 dennes i öfverhuset framställde det förslag, att huset den 18 skulle hålla ett komitkmöte, för att rådslå om den irländska frågan. Lord Grey skildrade vältaligt Irlands sorgliga belägenhet. Åkerbruket är i fullständig lägervall, handeln mycket inskränkt och befolkningen i hastigt aftagande. Utvandrarne, som i skaror begifva sig öfver till Amerika, der de kunna blifva sjelfständige jordbrukare, medföra öfver hafvet sitt hat till England, och ur detta hat har den stora feniska sammansvärjningen i Amerika uppspirat. England berömmer sig af att numera behandla Irland med rättvisa och humanitet, men under de sistförflutna 18 åren har dock parlamentet icke vidtagit en enda åtgärd till förbättrande af tillståndet derstädes. Bland orsakerna till irländarnes hat och förbittring står, yttrade lord Grey, i främsta rummet den biskopliga statskyrkan, som utgör ett hån mot folkets stora majoritet och ej kan försvaras annorledes än med de uslaste sofismer. Lord Grey föreslog fördenskull den biskopliga statskyrkans afskaffande och kyrkogodsens fördelning mellan de tre stora religiösa korporationerna i Irland (katoliker, statskyrklige och presbyterianer). En annan ännu mägtigare orsak till förbittringen och eländet i Irland, nämligen förhällandet mellan godsegarne och arrendatorerna, vidrördes af lord Grey endast helt ytligt; han trodde, att på lagstiftningens väg ingen hjelp vore här att vänta (??). Lord Greys motion vann icke anklang hos regeringens i öfverhuset varande representanter. Lord Duferin, understatssekreteraren för krigsärender, menade, att Irlands välstånd är i stigande och att statskyrkan, fastän den har sina olägenheter, ej är någon källa till missnöje; det enda regeringen, enligt lord Duferins åsigt, kunde göra, är att skydda industrien och egendomen i Irland mot samvetslösa äfventyrares slemma anslag. Erkebiskopen af Armagh försvarade likaledes statskyrkan och påminde öfverhuset derom, att fastän irländska statskyrkans med